Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slå. Doris Sikkas, finngumman, tänkte på sin ungdoms
by. Hon var den enda, den sista i byn.
— Guds sol ä sej lik, allt annat ä förändrat, sade
hon.
Då hörde hon en fågel sjunga i det träd, om vilket
hennes mor och mormor sagt, att det var ett finskt
trollträd. Hon hade blivit vidskeplig och full av skrock
på gamla dagar, sen hon kom tillbaka till byn. Skogens
dunkel, bergens tyngd, de igenvuxna gårdarna, korna,
katten, de dödas röster i hennes eget blod hade
förvandlat henne.
— Jä får gå in efter boka, sade hon, tog stävan och
gick in i lillstugan.
Efter en stund kom hon ut igen, satte sig i sin
får-skinnspäls på trappan, slog upp gubben Sikkas bibel
och började läsa. Hon hade stora glasögon och läste
högt för fåglar och katt. Därefter sjöng hon en av de
sånger hon lärt sig den tid hon tillhörde
frälsningsarmen på Storbruket.
»Jag är en pilgrim här,
går till mitt hem;
jorden som törne bär,
är ej mitt hem.
Här på en okänd strand
blir det mig trångt ibland;
men se, det goda land
vinkar mig hem.»
Skrovlig var rösten, av och an vaggade kroppen. Hon
tystnade och sjönk i tankar.
— Nä, nu sitt du å lat dej, Doris! mumlade hon
plötsligt, reste sig, gick in med boken och kom strax
ut igen.
Hon gick in i fäjset ett ärende.
När hon åter kom ut, fick hon se en karl komma
in genom grinden.
-— Se så, muttrade hon, nu kom fäll fjärsman te
hämt skatten.
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
