Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i3o —
’nnao processionen anträdde sin färd. Mistriss
Allen uppreste sig, med Helenas biträde, från
sin stol, men bon förmådde ej taga ett enda
Bteg; Doktor Bristol lemnade den öfriga
hopen för att komma henne till hjelp. Hon
närmade sig då likkistan och luiade sig för
sista gången öfver sin sons kropp; hennes
tårar, dem hon ditintills tillbakahållit, runnö
\ ymnighet; i det hon reste sig upp, märkte
hon att de runnit på Edvards ansigte, och
utan att säga något ord , aftorkade hon dem
sorgfälligt. "Hon har rätt," sade Doktor
Bristol sakta till Helena. "Edvard behöfver ej
mer några tårar."
’’O! min son", utropade Mistriss Allen
med en nästan qväfd röst: "Gifve Gud alt
Emili vore hos dig; jag skulle då med
glädje se slutet af mitt smärfulla1 lif; men,"
tillade hon efter några ögonblicks strid mellan
naturen och medlidandet, "ske Herrans vilja!"—
Emedlertid öppnade Majoren dörren till
rummet der likprocessionen var församlad,
hvilken han nu lät i god ordning framträda
till båda sidorna af likkistan. Hvar och en
kastade i förbigående en blick på Mistriss
Allen och hennes son, med förundran att se
den gamla stammen, beröfvad sina blad, ännu
äga bestånd, medan det unga trädet i sin
ungdoms och skönhets dagar låg nedfäldt,
Mistriss Allen, understödd af Helena och
Doctor Bristol, gick åter in sitt rum, genom
den kammare, hvarest Miss Redwood ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
