Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
oroa Miss Redwood genom min närvaro. Jag
nalkas henne aldrig, ulan att hon ryser,
alldeles som om jag omgåfves af en gifiig
atmosfer."
"Säg snarare," sade Miss Campbell, "ait
hon skyr er liksom en förkastad skyr Ijusel.
Helena, hon förtjenar icke er
uppmärksamhet. Hon undviker er af högmod eller kar.
ske," och hon såg med ett smålöje på
Hs-lena, "bör hennes uppförande tillskrifvas
svan-sjukan; hon torde haftfa märkt de stummi
och uttrycksfulla blickar, som vexlas mellai
er och en viss person. Rodna icke Helena;
Miss Debby sjelf är min sagesman": "för et
sådan känsla behöfver man ej blygas."
"Skona mig, Miss Campbell!
Svartsj»-kan har ingen del i hennes uppförande, oih
jag kan försäkra er, att hvilka an mina egia
känslor kunna vara, så är Miss Redwood m
mera endast till för Kapten Fiizgerald. Deta
oaktadt ha likväl hennes ovilja och hat (ig
nödgas bruka delta ledsamma uttryck) i(ko
minskats. Jag nalkas henne aldrig, äfvendå
hon är vid sitt bästa lynne, utan alt se
lannes uppsyn fördunklas och alla hennes dag
antaga en mine af sträfhet; som misskläler
ett så skönt ansigte."
"A! Helena," sade Debora, "den
Backars flickan är egensinnig och hennes nycet
böra ej oroa er mer än ett vresigt bars;
men kom, låt oss gå, jag skall ännu en gihg
se Herr Redwood, och del vore ganska 1*1-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
