Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~ 2,9 —
träd omgifven gångstig. Snart anlände de till
ett ensligt ställe, der de en stund satte sig
ned, under tystnad. Helena väntade få del
af Miss Campbells förtroende, medan denria,
för att dölja sin förvirring, höll på att
af-rycka bladen på en qvist, den hon brutit på
vägen, och sprida dem rundt omkring sig.
Slutligen kastade hon både qvist och blad ifrån
sig, och sade: "Jag vet icke, Helena, om jag
skall vara mera förlägen än stolt öfver det
förtroende jag vill lemna er. JLiknar jag
icke en tolf års flicka i pralsjuka, om jag
upptäcker för er mitt hjertas ’tillstånd, efter
en så ny bekantskap som vår, och då jag
änou ej sjelf med nödigt lugn vågat granska
det? Men Helena, ni hat en trollkraft, som
bemäktigar sig alla hjertan; ni har djupt
upprört mitt egei; och jag bör visa er det, utan
att dölja hvarken dess ljusare eller mörkare
sida. Tro mig, ni skall der finna för
mycket godt för att förskjuta, och för mycket
ondt, för att kunna älska mig."
"Bästa Miss Campbell, spar. alla edra
förberedelser, jag har redan blickat in i detta
okända land till den grad, att jag ej annat
kan än ifrigt önska närmare lära känna det."
"Nå väl, Helena; men vill ni betala
min upprigtighet med samma känsla?... Nå,
låtom oss ej mer (ala derom, och rodna ej mer.
Jag ser, ni hör till den sentimentala klassen
som ej talar om sin kärlek; jag vill vara
ä-deltnodig och säga er allt; kanske torde ni å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
