Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
ning, och han skämtade som alltid öfver att
hon alltjämt rodnade som en sjuttonåring.
»Du är visst inte heller gammal, Edvard,
bara grå, det är jag med. Ser du», hviskade
hon, och lutade sig intill honom, »vi bli nog
aldrig gamla för hvarandra, men, det är en
hemlighet, som vi inte skola låtsas om.»
»Nej, och inte heller, att du är så svag
för Gösta», hviskade han spefullt tillbaka. Och
så skrattade de båda åt sina barnsligheter.
»Säg, Edvard, har du inte tänkt på något
nu i dagarne?»
»Tänkt på något», han eftersinnade, »nej,
hvad skulle det vara?»
»Jo, att det vore roligt om Gösta snart
förlofvade sig.»
»Gösta!» Baron utstötte ett litet kort skratt.
»Nej, det har sannerligen inte fallit mig in,
det är alldeles för tidigt vid tjugofyra år, det
är så mycket en karl behöfver ha ett stycke
bakom sig innan han gifter sig, i synnerhet en
militär.»
»Det kan jag inte inse, tvärtom, ju förr man
kan bli lycklig i lifvet, dess bättre... lifvet är
ju ändå så kort.»
»Är det någon, som Gösta tycker om då?»
Frågan kom brådskande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
