Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
friherrinnan och bedja henne bistå Signe? Men
skulle han kunna få en förevändning att göra
detta, när han icke ville tillstå sitt förhållande
till Signe? Och, hvem vet, kanske skulle
friherrinnan, så snäll och god hon än var, af
inbitna, nedärfda ståndsfördomar motarbeta
honom, om hon genomskådade honom, kanske
bekämpa Signes kärlek till honom! På det
viset kunde han få två fiender i stället för en
— nej, den vägen var stängd som alla andra.
Hufvudyr och rådbråkad i hjärnan styrde
han sina steg in till de döda på kyrkogården.
Grafvarne och minnesvårdarne fängslade hans
uppmärksamhet, fördelade smärtan i hans
tankar och tvungo honom att filosofera öfver
alltings förgänglighet, öfver flärden och
fafang-ligheten i till och med de multnandes hvilorum,
öfver sorg och plåga i många former.
På hemvägen, när han såg lifvet i naturen
lösas ur vinterns bojor och frigifvas af den
varma solen — hörde lärkornas drillande slag
och tättingarnes yra gny — då återvaknade
hans innersta väsen, själfva urnaturen i honom,
den superlative sangvinikern och optimisten.
Med denna sin naturs hela expansionskraft
och elasticitet började han intala sig, att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
