Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
ett kraftprof i vild, trolsk dans utför en
larmande fors, hvarefter de fortsatte lugnare efter
ansträngningen och leken, tills de fingo ett nytt
infall, kröpo ihop, sköto rygg och visade
tänderna, ilsket skummande och fulla af hot —.
Men de ville bara skrämmas, bara morska sig
en smula och blefvo strax blida igen.
Stolta och mörka stodo skogarne emellan de
vidsträckta markerna, som suckade och
längtade efter odling och mänsklig kärlek, utan
hvilken ingen jord bär frukt, intet fält ger
gyllene skörd.
Signe satt hänryckt vid det öppna
kupéfönstret på sin mans knä med armarne om hans
hals och lutade allt emellanåt kinden till hans
tinning. Han höll sina armar om hennes lif och
beskref sitt lilla hem i höga norden, som oftast
afbrytande sig själf genom att visa Signe på
ett eller annat i det vackra, förbiilande
landskapet eller genom att gifva och mottaga tysta,
varma ömhetsbetygelser.
Ensamma sutto de två där. Enslig och
hemlighetsfull var naturen omkring dem.
Öfver dem bredde sig i midnattens ljusa
midsommardager en stämning af lifvets fagraste och
mest hänförande löften–.
När det led mot morgonen bad han henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
