Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
het, på att jordhögen möjligen kunde vid
närmare påseende vara en mänsklig boning. Med
stöd mot berget var ett hybble, eller snarare
ett skatbo uppfördt af en ringa del virke,
resten ris och torf.
Han kröp in genom dörren. I hörnet af
rummet såg han ett bylte i sängen vid skenet
från den halfslocknade elden på de stora
ste-narne som tjänade till eldstad — det var den
sjuka.
På en stubbe vid elden satt mannen, vanligen
benämd »tjuf Pelle» eller »Pelle i berget»,
handfallen och jämmerlig. I en vagga bredvig
sängen lågo tre små — yrsmå barn. Tre större
barn sutto på jordgolfvet.
Doktorn fann kvinnan betänkligt utmattad och
svag, oförmögen att lifnära mer än högst ett
af barnen.
Han frågade, om de fingo mjölk dagligen —
men det fingo de ej. Pelle gick ibland till
bygden och fick sig en mjölktår, om det fanns
någon att få. I dag hade han inte haft lyckan
med sig och hade inte torts bli länge borta.
Han hade varit ängslig för, att de större
barnen, som han gifvit hvarsin duktig klunk
brän-vin för att de skulle sofva, kunde vakna
innan han hann hem och ställa till eldsolycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
