Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. I I I
vid Karins mystiska historier, trädde fram ur
själens innersta gömmor och grep tag i henne.
Långsamt växte den ut till någonting liknande
spökrädsla — till en sammansatt, obestämd fasa
för det kommande, för hela den okända
framtiden.
Hon ville spjärna emot denna känsla, ville
resonnera med sig, men hon var som förlamad.
Hon försökte öfvertyga sig själf om att
framtiden intet ondt kunde bära i sitt sköte,
tvärtom. En gång skulle hon bli lyckligare, än
någon hustru ännu varit. — Charlie var ju god
som guld. Det fattades honom bara ett, och
detta ena, det skulle komma. Men likt
krampryckningar öfverfölls hon åter och åter af samma
oemotståndliga skrämmande något.
— Hvad kunde det väl vara? Kunde det ha
afseende på barnet — eller — vara ett varsel
om att hon skulle dö? Som en elektrisk stöt
genomfor henne den tanken.
Icke ett ögonblick hade hon förut tänkt på
döden i samband med hvad som nu förestod.
Hon var ju frisk och hade fatt lifvet för att fa
se och medverka till det stora undret med Charlie!
— Men om hon ändå skulle dö? En isande kåre
gick henne öfver ryggen. Det var ju ett
syndigt tvifvel, som vaknat i hennes själ, men hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
