Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Gogolj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på gatan berövas det dyrbara plagget och dör av förkylning.
»Och så försvann ett mänskligt väsen, som varken haft vänner
eller gynnare; som ej ingivit någon medmänniska ett verkligt
hjärtligt deltagande eller ens väckt naturforskarnas vetgirighet,
vilka eljest äro så nitiska att spetsa en sällsynt insekt på en nål
för mikroskopisk undersökning. Det stora Petersburg levde på
sitt gamla sätt, och då man några dar efteråt frågade efter honom
i poliskammaren, fick man veta, att han hade blivit nedmyllad
på en kyrkogård. I hans ställe satt vid pulpeten en ny skrivare,
en mer robust natur, som ej gjorde sig så stor möda med att
utarbeta vackra avskrifter.»
Men redan i denna rentav epokgörande skiss (»hela den
moderna novellistiken i Ryssland har trollats fram ur Gogoljs
Kappa») förnekade sig icke Gogoljs »diaboliska» hångrin och
benägenhet för det spöklika. På den tragiska realismen följde
nämligen ett fantastiskt efterspel. Efter den kvällen huserade
nattetid vid Kalinkin-bron en vålnad, som ryckte kapporna av alla
förbigående, så att »många titulär- och verkliga statsråd ådrogo
sig allvarsam förkylning». Bland andra anfäktas av spöket den
general, hos vilken salig Akakij klagat över rånet, och han tycker sig
känna, huru denne kramar honom om strupen och kräver honom
på hans kappa. Generalen, en lycklig familjefader, blir så
förfärad, att han avstår från det tillärnade besöket hos sin tyska
väninna Karolina och reser hem igen, där han med kyssar
välkomnas av en trogen maka och tre fullvuxna barn. Efter den
betan var spöket som bortblåst, och tjinovnikernas kappor
lämnades i fred.
År 1836 spelades på kejserliga teatern i Petersburg Gogoljs
komedi »Revisorn»[1] — en epok i ryska dramatikens historia.
Satiren i detta lustspel, för vilket en närmare redogörelse här torde
vara överflödig, riktade sin udd mot ett både tacksamt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
