Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Verksamhetsskedet 1902—maj 1907 - Den praktiska verksamheten - Arbetsgifvareföreningen och Sveriges Verkstadsförening år 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en industrigren samt i S. A. F:s försäkringsprincip. Att acceptera denna
grundsats borde näppeligen vållat Verkstadsföreningen några oöverkomliga
betänkligheter, även om man där som för resten på många andra håll hyste uppfattningen,
att den så beredda ersättningen vore av ganska ringa vikt mot den praktiska
skada, som en arbetsinställelse alltid måste vålla. Koncentreringen åter syntes
hänvisa S. V. F. som lämpligast att såsom yrkesförbund ansluta sig till den
vidsträcktare tänkta sammanslutningen. Men — personliga förhållanden och
tillfälligheter av olika slag betyda mycket i denna ofullkomliga värld, det var väl
också mest en del dylika omständigheter, som vållade, att relationerna mellan de
båda befryndade föreningarna emellanåt artade sig rätt dramatiskt spända.
Man tager nog ej fel genom förmodan, att det från början syntes S. V. F.
såsom den äldre, den längre komna och starkare utbyggda en smula motbjudande
att uppgiva något av sin självständiga position för att vinna den ännu något
osäkra förmånen av helt samgående med S. A. F. Det är också anledning tro,
att en så framgångsrik, handlingskraftig och därför även autokratiskt lagd
ledare i spetsen för S. V. F. som Separatorchefen John Bernström hade ganska
svårt att i sina åtgöranden för företagareintressets värnande tänka sig bero av
någon annan organisation än den, vilken han själv väsentligen styrde. Samtidigt
var man knappast på S. A. F-sidan tillräckligt vaken för vad samverkan av
denna art krävde. Till detta, som gjorde förbindelsevägen mellan de båda
föreningarna något svårtrafikabel, kom så en del meningsmotsättningar i samband med
1905 års stora verkstadskonflikt.
S. V. F. hade fastare än förut organiserats efter 1902 års s. k.
Separatorskonflikt i samband med den politiska storstrejken samt genom den omfattande
verkstadsstrid, som år 1903 utbröt med utgångspunkt från konflikt vid Hvilans
mekaniska verkstad. De förhandlingar, som efter sistnämnda strid under en
särskild kommissions ledning pågingo, ledde icke till ordnad uppgörelse, i själva
verket rådde ett latent krigstillstånd inom branschen, och våren 1905 mynnade
detta ut i strejker vid ett flertal verkstäder. På dessa svarade S. V. F. genom att på
ett allmänt möte d. 2 juni besluta lockout vid alla till föreningen anslutna
verkstäder, att träda i kraft fr. o. m. den 10 juni. Den arbetsstrid, som sålunda
utbröt, var av dittills hos oss okänd art såväl genom sin högst betydande
omfattning som genom den seghet, varmed de stridande parterna vidhöllo sina krav.
Den kom också att pågå ovanligt länge, då den begynte med mer eller mindre
omfattande strejker under april och maj (i slutet av maj strejkade närmare
4,000 arbetare) samt först avslutades genom lockoutens upphävande d. 13
november. Summan berörda arbetsgivare var 97, antalet strejkande och utestängda
arbetare 13,805. Efter flera fåfänga medlingsförsök begynte på regeringens
initiativ ett nytt genom en förhandlingskommitté under landshövdingen greve
Hugo Hamiltons ordförandeskap och detta ledde till en uppgörelse, vars förnämsta
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
