Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar och exkurser - De stora avtalsförhandlingarna 1925. Av Axel Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åstadkommits av ekonomiska och principiella uppgörelser har kunnat vinnas utan ett
djupgående förhandlingsarbete. Det mesta av denna mödosamma strävan har
utförts under hägnet av en tystnadsplikt, vars största betydelse är att skydda
partiella överenskommelser, så att de i sinom tid kunna sammanbindas till löne- och
arbetsuppgörelsernas skiftande vävnad. Mycket har dock skett i offentlighetens
fulla ljus. An har det varit det färdiga resultatet som gjorts uppenbart, än åter
ha förhandlingarna strandat och vad som offentliggjorts varit brottstycken, som icke
kunnat sammanföras till ett helt. Allmänhetens intresse för förhandlingarna och
deras resultat har än varit mindre, än mycket stort, beroende på fredsuppgiftens
reellt eller skenbart mindre eller större betydelse. Detta intresse har i hög grad
stegrats av den direkta insats samhället eller staten gjort i förhandlings- och
uppgörelsearbetet. Den offentliga förlikningsmannainstitutionen har starkt bidragit att
sprida ljus över det väsentligaste av avtalsparternas eller organisationernas
överenskommelser och tvister. I eminent grad har detta varit fallet med de
avtalsförhandlingar, som på grund av sin omfattning och samhälleliga betydelse skett under
ledning av särskilda förlikningskommissioner. Av denna art var 18 juli-uppgörelsen
1908 och i ännu högre grad det förlikningsarbete, som föregick Sveriges största
ar-betskonflikt, storstrejken 1909. Dessa båda tilldragelser skedde under Svenska
Arbetsgifvareföreningens första decennium. Men även i en tid, som ligger oss mycket
närmare, har det förekommit förhandlings- och uppgörelsemoment, vilka genom sin
samhällsekonomiska betydelse skapat en allmän spänning av det mest dramatiska
slag och givit den offentliga pressen stoff till vidlyftiga och ingående betraktelser,
ehuru även de blott i sina huvuddrag utspelats under full offentlighet.
För att giva en något intimare bild av arbetet på en utomordentligt viktig del av
det nutida Sveriges ekonomiska historia må här utförligare talas om den stora
ar-betskonflikt och det omfattande förhandlingskomplex, som fyllde ett par av de första
månaderna av året 1925, februari och mars. Meningen är då icke att tränga in i
detaljfrågorna, utan fastmer att skildra det dramatiska förloppet, den sceniska miljö
där det utspelades och även — utan uppräkning — giva en antydan om dramatik
personæ.
Den 1 januari och 1 februari 1925 utlöpte uppsagda kollektivavtal för 120 000
industriarbetare. Omkring årsskiftet hade avtal reglerats för ungefär 75 000 av
dessa, och arbetsgivarna hade trots ovissa produktionsutsikter gått in på att låta
status quo i löneavseende gälla. De största industrigrenarna, verkstäder och
järnbruk, textilfabriker, sågverk och pappersmassefabriker hade sålunda redan sina
huvudavtal reglerade. Men för över 40 000 arbetare stod avtalsfrågan öppen, och
15 000 av dem voro i strejk. En sjätte storindustri, pappersbruken, med för vår
handelsbalans utomordentligt viktig export hotades av högt uppdrivna lönekrav.
Förhandlingar fördes inför direktör Allan Cederborg som särskilt förordnad
förlikningsman men strandade den 22 januari, och lockout proklamerades till första dag
efter det gamla riksavtalets utgång, måndagen den 2 februari. Men även flera av
de förut omnämnda storindustrier, vilkas huvudavtal prolongerats vid årsskiftet,
berördes av specialkonflikter. Verkstadernas och särskilt skeppsvarvens behov av
elektriska installationer hotades genom den långvariga konflikten inom hela landets elektriska
installalionsindustri. Textilindustriens trygghet äventyrades av svårigheten att få
uppgjort med mindre arbetargrupper, vilkas arbete var nödvändigt för driftens
upprätthållande. Järnbrukens intresse berördes indirekt av en långvarig tvist om
arbetstiden vid Gullspångs Elektrokemiska A.-B. Vid metallverken i Västerås, Skultuna
och Finspång ville ej arbetarne godkänna prolongering av avtalen.
Sågverksförbundet hade ett antal lokala kollektivavtal oreglerade och dessutom lockout från den 2
februari vid fyra exportsnickerier. Pappersmassefabrikernas produktion stod i
närmaste samband med den hotade driften vid pappersbruken. Vid de sistnämnda
framlades ett nytt medlingsförslag, som skulle besvaras av parterna den 17 februari, och
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
