Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvilka voro de poetiska arbeten, som Bellman ämnade utgifva år 1772? Af Johan Flodmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilka voro de poetiska arbeten, som Bellman ämnade utgifva år 1772? 139
Det enda dän, som skal er ro förstöra,
Det blir mitt wrål, min hesa bränwins röst;
Den enda storm, den stöt, mitt arma bröst
Lär snart mot detta gålf, i sidsta fallet
göra!
Den enda wåg, som swallar i en flod,
Det blir en bränwins klunk, som friskar
up mitt blod;
Gif akt! och straxt wil jag med eder spöka;
I detta ölfats djup en wålnad wisar sig,
Som bjuder mig, at Edart Sälskap söka;
Marche, undan då, och gör et rum för mig!
Hwad köld är det, som denna swalen hyser?
Här mitt Corpovälska blod får ändtlig
swalka sig,
Och tag mig f — jag mera ryser,
När min Capten begynner sakna mig:
Han må nu länge nog sin käpp til
prygel fatta,
Därät skal Ölboms rygg i sielf wa
grafwen skratta.
Men hårda Öde, när du lifwet från mig tar,
Så lämna det af mig, som Elsas glädje war.
Farwäl du gamla bänk, farwäl i nögda
lunder;
Du swar ta gålf, som ofta ölstänkt såg,
Hur jag uti min sauce för Elsas fötter låg;
Tag mot hwad återstår af mina sidsta
stunder,
Göm denna fradga i ditt sköt,
Som från min trogna mun nu hastigt
söker slippa;
Ach! at en hop däraf i Elsas täflor flöt,
Dem hon plär då och då på bara föttren
kippa.
Du tre örs dank, som med ditt gula sken
Uplyser Elsas rum, förgyller hennes nätter,
När Elsa rifwer sina ben,
Då efter wanan hon sig på sin spishäll
sätter;
Glöm ej med Hoffbros *) smak, min
målning skildra af,
Det enda dån, som skall Er ro förstöra,
Det blir den stöt mitt arma bröst
Lär emot detta gålf vid sista fallet göra;
Den enda våg, som svallar i Er flod,
Det blir en Bränvinsklunk, som friskar
upp mitt blod,
Gif acht! at strax med Eder spöka;
I detta Ölfats diup en vålnad visar sig,
Som biuder mig, att Edart sällskap öka,
March undan då, och gör ett rum för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
