Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till svenska metrikens historia.
Hvarje ny riktning inom literaturen är icke blott en bärare af
nya idéer, af ett nytt tanke- och känslo-innehåll, utan genomför ock
en omhvälfning i formen, ja stundom ligger det nya, som slår
samtiden, väl så mycket i det sätt, hvarpå innehållet hares fram.
Med-gifves detta, så är därmed ock sagdt att det ligger vikt uppå, att
vid literaturhistoriska forskningar uppmärksamhet jämväl fästes vid
de olika periodernas eller författames form, stil och språk. Hos oss
svenskar har, synes det mig, intresset härför icke varit fullt vaket,
och det skulle vara önskligt, om något af den ifver, som egnas åt
biografiska detaljer, komme de formella undersökningarna till godo.
Då jag för att draga mitt strå till stacken här har försökt
behandla ett par frågor af vikt för vår metriks historia, hoppas jag
därför kunna påräkna det öfverseende, som i allmänhet kan begäras
för arbeten på relativt obrutna områden. Att jag på somliga
punkter varit allt för flyktig i min behandling af ämnet, är fullt klart
äfven för mig själf, men om jag också blott gifvit uppslag till
noggrannare undersökningar, skall mitt mål vara vunnet.
I. Frihetstiden och gustavianerna.
Vid midten af 1700-talet var Dalins diktning det allmänt
erkända mönstret och på hans auktoritet åberopade sig de kritici, som
granskade yngre skalders verk. Emellertid började detta anseende
snart att fördunklas; då den Nordenflychtska kretsen 1759—G2
utsände sina Vitterhetsarbeten, så intog nästan genast denna samling
det förnämsta rummet på den svenska parnassen. Oupphörligt
finner man sedan recensenterna hänvisa till de der intagna
skaldestyckena såsom klassiska mönster, och man syntes knapt hafva vågat
tänka sig att denna fullkomlighet någonsin skulle kunna öfverträffas.
Samlaren XIX, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
