Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. J. L. Almquists Guldfogel i paradis och hans egen tolkning däraf. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Karl Warburg,
som der dväljas, med dina yttre former, som för dem hafva fägring:
för mig är blott den inre Betydelsen af ditt lif, din inre
Form-Construction, af värde; och tillåter du mig att skåda den, så var
säker, att fins det något älskvärdt hos dig skall du lefva i mitt
trofasta minne, fast ock din brokiga skimrande Yta ligger vissnad för
mina fötter.
En egen och besynnerlig Smak! men Recensenten bör man
förlåta allt.
Några Tankstreck.
Evig är Poesien —fri i Tid och i Rum. Munken tyckte han
lyssnade blott en Dag men det var dock 1000 år. Wingolf
vankade i hänryckning och förföll slutligen i en (halfsjuk) trånad,
så djupt att hans sinne kände en Längd af 1000 år, det
var-blott en dag.
Så lossade voro äfven Rummets band. Munken geck bort i en
Lund — ’Han fördes undan så långt, så långt, att ingen af
Menniskor rigtigt vet, hvarthän han kom eller hvart han geck, eller hvar
han omsider stannade’. Wingolf kom till ett obekant Haf, han gjorde
långa resor österut — och, när han vaknade med sin Syster låg han
dock hemma i sin Faders Park. Det var som såg han alting i syne
— står det på ett ställe: detta skulle innebära en Förklaring på
huru en så ogeographisk Resa kunnat tillgå. — Det står ock i Cap.
om Böckerna, att Guldfogeln förde alla i anden till sin Lustgård.
Detta skulle ock vara en förklaring — egentligen är dock detta ej en
förklaring utan en Popularisering;-— ty; att se i syne och
gå i anden, — hvad är också detta? Dessa uttryck äro begripliga
för folket. Vi (jag räknar mig till folket) göra oss ej reda för huru
vi begripa dem — men de tyda oss någonting som torde svara mot
hvad de lärde säga: göra idealiter.
Tidfriheten och Rumfriheten skulle då om jag fattat Sagans
mening innebära att de som resa till Poesiens land, göra ideala
resor. Och poesien sjelf — ehuru hon ofta tar till föremål Saker i
den realiter bundna Tiden och Rummets hem —har dock i
sitt eget inre lif (och i sitt Behandlingssätts kärna) en Tid och ett
Rum, som äro långa — korta — uppstående — försvinnande — i
alla skepnader vandelbara så som det roar hennes Idéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
