Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Creutz’ »Rustan och Mirsa»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Martin Lamm
hvilka måste leda till den slutsatsen att de tillhört samma version
af texten. De sakna båda det öfverallt eljest i
Wärnbergsmanuskriptet iakttagna särskiljandet af recitativ och arior. Scenerna
bära här rubriken "inträde". Zulim tituleras genomgående Sulim
o. s. v. Tvifvelsutan äga vi här de två akter, som Creutz i sitt
bref till Oxenstierna omnämner såsom afskrifna af Lidner. Om de
varit identiska med den första "utbrodering" af operan, som Creutz
i sitt bref till Grustaf III säger sig ha låtit Lidner verkställa, må
lämnas därhän. I hvarje fall finna vi vid en jämförelse mellan de
båda texterna till första akten och en öfversikt af Creutz’rättelser
i andra akten, att just verser af typisk Lidnersk prägel strukits.
Jag anför här endast som prof inledningskören ur fragmentet med
dess abrupta och hyperboliska Lidnerstil:
Döden ur hans ögon lyste;
Segern sjelf i viggen höll.
Rustan kom, och tigern ryste,
Rustan slog, och tigern föll.
Det är lätt att förstå, att Creutz fann dylika strofer smaklösa.1
Och hur skulle han kunnat undgå att dämpa det bombastiska i
Rustans tirad i l:sta aktens 2:dra scen:
Låt olycksvågor kring mig svalla!
Mig till ett moln för stormar sätt!
Jag Mirza vill till vittne kalla
Och Himlen, då hans viggar falla.
Skall rodna för sin oförrätt.
Att Lidner var belåten med sin ursprungliga formulering,
framgår emellertid af att bilden om den viggslungande och
samtidigt skamset rodnande himlen, som Warburg påpekat, återgår
såväl i Spastara som i Medeahandskriften.
1 På baksidan af det i K. B. befintliga arket finnes ett konceptutkast af
Lidners hand till folkets kor i samma scen. Det upptager, egendomligt nog,
äfven en strof, som ej finnes i Rustanfragmentet i Lidners skrifter, utan först
uppdj^ker i den omarbetade Wärnbergstexten (»Att Rustan evigt» o. s. v.)
Det vore emellertid säkert oriktigt att på grund af detta enstaka förhållande
antaga, att Lidner varit Creutz behjälplig med hela omarbetningen af operan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
