Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Bidrag till de Almquistska skrifternas kronologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till de Almquistska skrifternas kronologi 207
ligen är en sann händelse, som utbroderas och serveras i Nyaste
Freja; inledningen fastslår ju också uttryckligen detta. Nyaste
Freja var ju ett slags liberal skandaltidning; hur karakteristiskt
det är för den att ockra på mer eller mindre pikanta afslöjanden
ur privatlifvet, belyses enklast genom att anföra titlarna på de
tvenne närmast föregående artiklarna: " Smärre profscener i ett
Embetsverk här i staden" och "Pistolhandeln, sannfärdig historia".
Det finnes därför skäl att misstänka, att "Silkeshåren" var en i
Stockholm känd figur.
Med handlingen i Almquists lustspel Silkeshåren på Hagalund
har denna historia icke det ringaste att göra. Det enda
gemensamma är titeln. Hur skall denna öfverensstämmelse förklaras?
Titeln dyker hos Almquist upp redan 1838 i Återkomsten
(Törnrosens bok, duodesen, VIII). Richard Furumo utlofvar där en hel
rad nya diktskapelser, bl. a. Palatset, Kapellet, Skällnora Qvarn,
Det går an, Godolphin. Dessa verk existerade tvifvelsutan 1838,
åtminstone i utkast. Om flera andra af de där uppräknade verken
gäller det däremot, att de äro spårlöst försvunna, och man kan
sätta i fråga om de någonsin existerat annat än som mer eller
mindre flyktiga hugskott. Dit höra Ysane Vass, Grefvinnans
topaser, Spjället i Väckelsång, Frun på Horn, Stigamos Gr abba,
Alabasterdosorna. Det ligger nära till hands att misstänka, att
Silkeshåren pä Hagalund hör till samma kategori. Ty uppsatsen i Freja
i december 1839 gör det sannolikt, att det i Stockholm vid denna
tid funnits en dam, som med ett slags nom de guerre kallats
Silkeshåren och som varit uppasserska på Hagalund. Är detta riktigt,
och har Almquist haft den pikanta idén att göra henne till
hufvudperson i en dramatiserad berättelse, så är det nämligen lätt att
konstatera, att den Silkeshare på Hagalund, som publicerades 1850,
är en helt annan pjäs. Det är där tal om en verklig kanin, en
tam "silkeshare", som af oförklarlig anledning släpas med ut på
Hagalunds utvärdshus och på det mest hårresande osannolika sätt
brukas som budbärare mellan personerna. Alla dessa
barnsligheter ha intet som helst verkligt samband med den kommunistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
