Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska bidrag om Lars Wivallius (efter fängelsetiden). Af Ivar Simonsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Viualium inne utij sijn stugu een natt och satte ett stort uthanlås
uth för dören, att ingen af oss bådhe slap uth, och samma natt
consepterade Viualius för mig dett, iag skulle procedera medh retten
och emoth w:t Erich Larsson dagen där effter. Höijerskan fick
samma afton sijn guldringh åt Viuallio att kiöpa oss math och öl
före, hvilket och skedde." [1]
Men samtidigt hade från riksregeringens sida gjorts stora
ansträngningar att rycka upp staden och göra den till en landets nya
stormaktsställning värdig hufvudstad. I det afseendet voro två
händelser, som inträffade år 1636, af synnerlig stor betydelse. Då
återinfördes den s. k. handelsparteringen, att ingen borgare skulle
få bruka mer än ett slags näring, och samtidigt hölls på hösten
den första frimarknad, som ägt rum i Stockholm, den s. k.
Mikaeli-marknaden. Dessa nyheter, som med djupaste misstro mottogos af
det gamla borgerskapet, öppnade staden för företagsamma
främlingar, och under 30-åriga krigets senare år utvecklades där ett
renässansartadt brokigt lif, då det ofta var ganska oroligt, särskildt
under herredagarna. Det var sålunda en plats, där det borde ha
funnits möjligheter för en man som Wivallius.
Emellertid hade han under sin långa bortovaro ingalunda glömts
bort af stadens innevånare. En mycket minnesgod bekant var hans
gamle motståndare från processen mot Wulff Grip, boktryckaren
Ignatius Meurer, som var den mest ansedde advokaten i staden, en
ytterst temperamentsfull och trätgirig herre, men med ett mycket
stort inflytande på den allmänna opinionen i staden, hvars lefvande
samvete han var. Bister var han också mot skalderna, ehuru en
af dem, Lasse Lucidor, i sin grafskrift 1672 2/5 oegennyttigt prisar
honom, därför att han icke tryckt "fåfängt snikk och snakk", utan
"biblen, böner, rijkzbesluut och landsens lag". Han hade icke blott
den gripska processen att minnas, utan hade äfven stått som
representant för en part gentemot Wivallius som representant för
motparten i en mycket sensationell rättegång, som Stockholms stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
