- Project Runeberg -  Samlaren / Trettionionde årgången. 1918 /
189

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns. Af Gunhild Bergh.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns 189

Liksom Shaftesbury sätter Ehrensvärd som sista norm naturens
af människan oberoende sammanhang. Hans ideallära står ej i
motsats till principen om naturefterhärmning. För Winckelmann är
detta icke nog. Visserligen kan han ej alldeles frigöra sig från
den äldre åskådningen, gång på gång märker man reminiscenser
af den gamla imitationsläran. Men det för honom förnämsta blir
dock konstnärens egen själserfarenhet. Det är därigenom han
bryter med mimesisteorien, och hans idealuppfattning alltså betyder
något nytt inom estetikens historia. Det är betecknande, att
Winckelmann vid en beskrifning af den Sixtinska madonnan säger: "Die
Zeit hat allerdings vieles von dem scheinbaren Grlanze dieses Gemäldes
geraubet, und die Kraft der Farben ist zum Theil ausgewittert; allein
die Seele; welche der Schöpfer dem Werke seiner Hände
eingebla-sen, belebet es noch izo."1

Därför har också Winckelmann en annan uppfattning om
möjligheten för moderna konstnärer att skapa ideala verk. Visserligen
hämtar han alla sina bestämningar för idealet från antiken, och
visserligen har han en klarare blick än någon af föregångarne för
betydelsen af alla de egenartade yttre och inre betingelser, ur hvilka
den antika konsten framgår. Men då han i Nachahmung etc.
förklarar: "Der einzige Weg für uns, gross, ja, wenn es möglich
ist, unnachahmlich zu werden, ist die Nachahmung der Alten",2
ger detta uttalande ej blott vidden af hans beundran utan också
ett medgifvande, att de moderna konstnärerna skola kunna med
hjälp af antiken nå lika högt, alltså nå idealet. "Nur ein einziger
Begrif der Schönheit, welcher der höchste und sich immer gleich
ist", säger Winckelmann, "känn gedacht werden".3

Det behöfver knappast tilläggas att äfven denna väg är
stängd för Ehrensvärd. Också han har utbildat sin ideallära
under det direkta inflytandet af antik konst. "Jag gör intet
mer än ropar utan till utur en stor sönderrifven bok spridd
öfver hela Italien", förklarar han en gång.4 Men just den utom-

1 A. ed. I, 37.

2 A. ed. T, 8.

3 A. ed. V, 216.

4 Mskr. Tosterups arkiv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1918/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free