Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Victor Svanberg
drömvärld blev visserligen en helt annan än den politiska utopiens,
en religiös transcendentalism. Men åt detta håll finnas tydliga
ansatser hos kamraterna. Björck har tidigt en dragning åt att ge
naturens symbolspråk en religiös innebörd, och under sina sista år,
efter en slags omvändelse i samband med hans prästvigning, väljer
han direkt kristna motiv (Påsktankar, s. 148). Hans fromhet är
en starkt känslobetonad, dogmlös, ja dogmfientlig Kristusdyrkan.
Fjalar ber Gud om kraft att bära prövningar (s. 124) och uppger
sitt grubbel om livets mening för hopp om den eviga våren i sin
gravdikt över Björck (s. 93). Hans Cantat vid promotionsfesten i
Uppsala 31 maj 1869 är helt igenom en betraktelse över Guds
ledning.
Beröringspunkterna mellan Rydberg och signaturerna äro alltså
flera än man vid första jämförelsen kunde vänta.
Tidigt på 1860-talet har Rydberg stiftat bekantskap med
Snoilsky (Warburg II: 40), som genom sin liberalism stod honom
närmast men just därför hade minst nytt att ge. Det är betecknande,
att Rydberg hört Snoilsky deklameras i ett sällskap, där Talis
Qualis var med.
Då Rydberg, missnöjd med den teologiska och politiska
konservatismens yttringar inom den lundensiska studentvärlden
(Warburg I: 611), orienterade sig åt Uppsala, så har han funnit
Namnlösa sällskapets medlemmar bland de opinionsbildare, som bestämt
Uppsalas liberalare färg. Vid representationsförändringen och vid
Lincolns död tog Rydberg Lundastudenterna i upptuktelse för deras
likgiltighet eller öppna hån inför de två för alla liberaler viktiga
händelserna. Det har icke gärna kunnat undgå hans
uppmärksamhet, att båda tilldragelserna vid fester i Uppsala besjöngos av
Björck. Under Björcks sista år, då han var präst i Göteborg, har
Rydberg träffat honom; i ett brev till Hedlund 7 mars 1868 (Brev
I: 117) skriver han efter ett samkväm på Lorensberg: »Björck
uppläste några verkligen utmärkta poemer».
Ur Namnlösa sällskapet kom en man, som Rydberg under de
missmodiga åren i slutet av sextiotalet betraktar såsom sin
arvtagare i kampen mot ortodoxien, Carl von Bergen. Om hans
intresse för Wikner från 1866 och framåt har jag redan haft
anledning att tala. För Wikner har det existerat en motsatsställning
mellan poesi och filosofi, som förmådde honom att utträda ur
Namnlösa sällskapet, när han beslöt att göra tänkandet till sitt levnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
