Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leon Fried: Ernst Toller, det tyska proletariatets diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Toller.
domen. De benådas dock i sista stund och överföras i interne
ringslägret. Vid underrättelsen om benådningen blir den unge
Karl Thomas vansinnig. En av de fängslade, Wilhelm Kil
man, blir till följd av sin nådeansökan genast frigiven. Han
kommer upp sig i det borgerliga samhället, och sitter efter
åtta år, när Karl Thomas äntligen lössläppts ur hospitalet,
som inrikesminister; såsom sådan går han militarismens och
kapitalismens ärenden. Karl lyckas få plats som kypare på
Grand hotell när ministern superar där i sällskap med en
bankir, vill han skjuta ned honom för att med detta dåd
väcka den försoffade arbetarklassen till besinning. Han före
kommes emellertid av en nationalistisk student, som smugit
sig in i kyparkläder och avfyrar skottet mot Kilman bakom
Karls rygg. Karl blir anhållen för mordet, samtidigt fängslas
även hans partikamrater i sista scenens fängelsescen åter
finna vi samma personer som i förspelet. Sanningen kommer
dock i dagen, men då fångarna meddela budskapet om fri
kännandet genom knackningar i väggen till Karl, svarar han
inte han har strypt sig Han kan inte leva längre i denna
värld, där allt är en enda karusell, där man dansar, skrattar,
gråter, bränner och mördar. Han «hoppar av» denna
vansinniga jord. Man erinras osökt om Pär Lagerkvists pes
simistiska dramatik, särskilt Himlens hemlighet med dess
hopande av mänskligt elände och lidande. Även där hoppar
en ung idealist av jordklotet, medan en skeptiker hånfullt
säger: «De tro, att det finns någon botten». Denna värld
har ingenting lärt av kriget, man rustar på nytt och förfär
digar giftiga gaser. Och människorna leva i sus och dus och
kasta sig i den vilda dansen kring guldkalven. Schlagern
«Hoppla, vi lever!» är deras livsmaxim. Hur många är det
som tänka på att det finns något som heter ideal, framåt
skridande, social rättvisa, humanitet?
Tollers drama verkar i mycket filmdrama genom mång
falden av snabbt förflytande scener i dramat är förresten
också en filmjonrnal inlagd, som visar 1919—1927 års hän
delser. Även radion är med, högtalaren utbasunerar de senaste
nyheterna. Det är emellertid en grym orättvisa, att be
trakta «Hoppla, vi lever!» som sensationssak. Dramat utgör
tvärtom höjdpunkten i Tollers produktion; det uppbäres av
den starkaste suggestiva kraft, och dess karaktärsteckning är
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
