Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Större uppsatser - Nikolai Frederik Severin Grundtvig. Af P. G. A. (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
km leku befter behöfvas ijör att förstå striden mellan honom, och
Grundtvig, kelst den senare egentligen höll sig till dessa Clauaena
förutsättningar och mot dem närmast rigtade sitt anfall. Den tredje
delen af Clausens arbete, om kyrkans ritus, är icke heller här af
nöden att ådagalägga. Huru revisionen af det kyrkliga ritualet
från • författarens utgångspunkt skulle slå ut, torde läsaren utan
svårighet kunna föreställa sig.
Knapt hade denna bok kommit i allmänhetens händer, förrän
G. deremot utgaf ”Barkens Gjenmäle”, deri han uppträdde mindre
som recensent af en bok än som kyrkans målsman, förklarande
bokens författare för en fiende till den kristna kyrkan och
begärande, att han antingen skulle återkalla sin förargelseväckande lära
eller nedlägga sitt embete som prestbildare. I motsats till
Clau-sens negativa och sväfvande åsigt af protestantismen, höll G. fram
kyrkans historiska grundval, den C. förnekat, enär han i den tu
Skrift funnit ”intet ord omedelbart öfverlemnadt af Jesus sjelf och
intet ord besegladt med hans högsta auktoritet, Jesu tal och,
bedrifter vore icke i någon fortlöpande fullständig berättelse
upptecknade: den vida öfvervägande dogmatiska delen af våra heliga
böcker vore författad af den hland apostlarne, som icke med egna ögon
sett ej heller med egna öron hört mästaren; det dogmatiska vore
alltigenom blandadt med det moraliska, det egentliga med det
alle-goriskt-oegentliga, det bokstafliga med det figurliga, det
allmäut-gällande med det lokala och temporela, det kristliga med det
judiska; apostlarnes individualitet sken omisskänneligt igenom vid
behandlingen af de kristna dogmerna, dymedelst på förhand
angif-vaade den teologiska skiljaktighet som sedan i alla tider karakte*
riserat kristna kyrkan” o. s. v. Sådana åsigter fann G. platt
oförenliga med en bristens tro och bekännelse, undergräfvande för allt
kyrkligt lif, brytande med kristendomens hela historiska
utveck-tixig. Den protestantism, C. förfäktade, vore ingen fortsättning af
lutherska reformationen, den vore något ”Splinternyt”, ja en
förne-kelse af Luthers bekännelse. ”Jag ser ju nog”, heter det i
Kir-kens Gjenmäle, ”professor O. vill blott hafva Christns till ett namn
på sitt eget förnuft och bibeln till en skuggbild af sina egna kloka
tankar; men sådant är ju uppenbart blott gyckel med Ghristus,
med bibel och församling, en sådan protestantisk kyrka som
professorns är ett afgudatempel, der man veterligen förkunnar lögn som
sanning.” Efter G:gs öfvertygelse vore kristendomen något, hvars
kraft man visserligen kunde försaka, men hvars existens ingen
kunde förneka; ty Cbristi kyrka vore ett ostridigt factum, ett verlds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
