Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Större uppsatser - Nikolai Frederik Severin Grundtvig. Af P. G. A. (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på evighetens solrika plan. Det är som bekant i stormen, våra
ekar slå sina rötter på djupet, och under tunga bördor lyfta
palmerna sin lijessa mot höjden. Ett sådant träd var Grundtvig; ofta
ikakadt, ofta belastadt, men aldrig i grunden rubbadt, aldrig
ned-tyngdt, har det vidgat sina armar på samma gång som dessa
blif-vit alltmer seniga och knutna« På det utvecklingsstadium, vi här
halva att betrakta det, var trädet måhända hårdast anfäktadt, men
Vi skola’ se hur det arbetar sig fram genom trängsel och tvång f
huru den hos Grundtvig inneboende öfverlägsna kraften blott allt*
nser kom i dagen, ju mera de yttre omständigheterna förklarade
sig emot honom.
Kirkens Gjenmäle innehöll de svåraste beskyllningar, som
kunde göras en offentlig lärare i statskyrkan, men det var icke för
någon verldslig rätt, det var inför andens domstol G. instämt sin
vederdeloman, det var en högtidlig fråga han ställt till €.,
hurn-vida han kunde försvara sin lära, icke inför landets lagar, utan
Inför Gud och sitt samvete. C. svarade i en helt annan ton:
pekande på sin anställning som embetsman, frågade han tillbaka,
huru någon kunde våga så tala till en af kungen befullmäktigad
professor. Han hänsköt sig således till statschefen; denne skulle
afgöra, hvem som hade rätt i frågan om kyrkans angelägenheter!
G. såg nu nog, hvart det skulle bära, och sedan C. i ”Adresse
avisen” af d. 10 Sept. 1825 förklarat G. sitt förakt och låtit förstå
ått han lemnat siu sak i det kongl. cancelliets händer, uttalade G.
i samma blad d. 12 i samma månad sin förundran öfver det
verlds-Uga försvarsmedel C. tillgripit i en strid af andelig natur,
slutande med dessa ord: ”1 öfrigt vare saken Gtfdi hemställd, och den
slutliga utgången, som säkert ej behöfver kungöras i Adresseavisen,
teå afgöra, om saken är Gudi eller min egen; men fastän jag vill
antaga att dansk lag måste frikänna mig, pockar jag dock icke
Öerpå, enär det i en sak, der man skatl slå ett streck öfver sin
personlighet, med allt bvad verlden kallar ära och lycka, betyder
så litet, hvad det juridiska utslaget för ögonblicket blir.”
Emellertid hade D:r Rudelbach i Theol. Månedsskrift skarpt
kritiserat den Clausenska läran om ”synden” såsom en privation
blott, en ”skröplighet i menniskonaturen”, en ändlighetens brist och
”inskränkning, som hindrar menniskan från att vara hvad hon
ger-na ville vara, medan det deremot är enhvars egen efterlåtenhet
som hindrar honom från att vara hvad han kunde och borde vara”
(sid, 523), och om ”syndaförlåtelsen” såsom om något som ”ej
låter tänka eller rimma sig med det kristliga begreprpet om Gud och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
