Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Vesterås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Lauritz Weibull.
hans gots saa mögit han eyger.
Wele wij, at saa hereffter ey
mere skee skall, men huor
prest-mand saa döör, thaa nyde
arff-winge gotzet efter logen 1.
G. 23. Then som nogitt vill
bort-giffue, hand schal thet giöre met
syn fry vilje, uden alle vilckor.
än epter lagbokene som andre
dandemen.
15. Icke skal eller nogot siugkt
folk tvingas åf prestenar til
no-got testamente emoth theres fri
vilia.
De tidigare uttalanden av Gustaf Vasa, till vilka
ordi-nantian anknyter, möter särskilt i hans brev till meniga
Hälsingland om den nya tron och om Luthers lärdom av
den 26 maj 1526 2. Punkterna 9, 10, 11, 13 och 16 ger
belägg härpå.
Överväger man närmare innehållet i ordinantian,
framträder dess revolutionerande karaktär i öppen dag. I själva
verket har konungen genom den på bekostnad av
biskoparna och de andliga institutionerna tagit makten också inom
kyrkan, dess högsta ledning likaväl som ledningen i
enskildheterna. Recessen hade raserat kyrkans världsliga makt.
Genom ordinantian fortsattes raseringen och fullföljdes
revolutionen på det andliga området.
Ordinantian var en stadga, en instructio. Bakom den
stod inte såsom bakom recessen de tre stånden, utan
konungen och rådet. Hans Brask har kallat hela resultatet
av riksdagen i Västerås för »olag» 3; i varje fall ordinantian
är olag. Även i motsatta lägret kunde man inte helt blunda
härför. När ärkebiskop Laurentius Petri mot mitten av
1530-talet skrev en förklaring över recessen och ordinantian,
uttalade han om ordinantian, att den liksom recessen »goda
skäl haver och bör hållen varda». Men, tillade han
saktmodigt undvikande: »hon står lätteligare till att förvandla
än recessen, om så med tiden funnes, att det behövdes»4.
1 Jfr G. 31.
2 GVR III, 163. Jfr sammastädes IV, 20, 75.
3 GVR V, 175 ff. Jfr 210.
4 Handl. rör. Sveriges inre hist., utg. af P. E. Thyselius, I, 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
