Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson, »Den medeltida renässansen». En litteraturhistoriografisk studie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Harald Elovson.
ningen så viktiga introduktionen till den första delen av Histoire
de France au seiziéme siécle, som Michelet gav underrubriken
»Renaissance» (1855). I inledningens andra paragraf, där han
försöker tidsbestämma »1’ére de la Renaissance», påpekar han, att
medeltiden strängt taget slutat flera gånger. Han utbrister:
»Hur många gånger har den inte slutat! Den slutade
redan under 1100-talet, då den profana poesin gentemot den
religiösa kunde uppvisa ett trettital epopéer och då Abailard med
sina skolor i Paris vågade det första försöket att tillämpa kritik och
sunt förnuft» 1.
1100-talet är för Michelet det stora århundradet under
medeltiden. Det blir så främst tack vare Abailard och Joakim av
Floris. Dessa två är enligt honom utgångspunkten för
renässansen. Den senares förkunnelse inger honom ännu större
beundran än Abailards filosofi. Efter att ha redogjort för Joakims
åsikter, utbrister han: »Régne du libre esprit, åge de science et
d’enfance å la fois». Och han konstaterar strax efteråt: »Ge
grand enseignement était 1’alpha de la Renaissance». Och han
varierar strax temat: »Le premier mot de la Renaissance était
dit, et le plus fort» 2. De efter 1100-talet närmast följande
seklen innebar enligt Michelet ett ständigt förfall3. Det är
utifrån denna uppfattning, som Michelet, när han gör en resumé
av sin berömda introduktion, börjar den med dessa två frågor:
»Pourquoi la Renaissance arrive-t-elle trois cents ans trop tard?
Pourquoi le Moyen Age vit-il trois siécles apres sa mort?» 4.
Vilken vikt den franske historikern fäste vid denna sin
åsikt, att renässansen egentligen skulle ha börjat under
1100-talet, framgår slutligen därav, att han, när han avfattade
anmärkningarna till renässansvolymen i sitt stora verk, åter förde
fram den. Det skedde, när han kommenterade inledningens
andra paragraf, där han ju försökt att fastställa »1’ére de la
Renaissance» 5.
1 Oeuvres de J. Michelet, Histoire de France au sieziéme siécle,
Paris 1887, s. 10.
2 Michelet, a. a. s. 61.
3 Michelet, a. a. s. 55: »La Renaissance s’était présentée au XIIe siécle
comme la sibylle å cet ancien roi de Rome, les mains toutes pleines d’avenir,
chargées des livres du destin. Il hésite: de cinq volumes, elle en brule deux,
et pour trois demande le méme prix que pour cinq. Il hésite: deux volumes
disparaissent encore dans les flammes. Il lui arrache ce qui reste, et il 1’achéte
å tout prix».
4 Michelet, a. a. s. 117.
5 Michelet, a. a. s. 417 ff.: »Gette ére eut été certainement le XIIe siécle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
