Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det som om rococon gick av emellanåt och lämnade
plats för modernare tonfall. Pauline Brunius hade som
lady Teazle en vida tacksammare roll och gjorde den
med brio; man förstod att hon förvridit huvudet på den
stackars Sir Peter Teazle. Det är styckets längsta läxa,
med många och vanskliga monologer, figuren står mitt
emellan det tragiska och det komiska, och John Brunius
framställning slog åtminstone inte över åt någotdera
hållet. Matthias Taube hade fått ett brett och jovialiskt grepp
på den rike onkeln från Ostindien. Vilka förträffliga
uppslag Ilogarth kan ge teatern visade Edvin Adolphsons
6(sa (Z0id6org
som Iftjördis i härmännen p å ITf e t g e Ca n d, varmed
stadsteatern i ^Jtälsirtqborq firade USsenminnet. ätten Stev främst
fru WidSorgs, som Stev föremål för det mest supertativa
Seröm i (~JtätsingSorgspressen
mask som Snake, även Rune Carlsten och Ragnar
Bill-berg gjorde ett par goda karrikatyrer. Men bäst bland
de manliga figurerna i andra planet var dock Gösta
Gustafssons ockrare.
Den fina och renhjärtade ingenuen i denna miljö
av intriger och lättfärdighet hade naturligtvis fallit på
Inga Tidblads lott; hon gjorde henne med modesti, utan
några obehärskade utbrott av ömhet för Charles.
Grandios var Karin Swanström som Mrs. Candour med sin
pekingeser; om hon något väl påtagligt vädjade till
publikens skrattlust är det rätt förlåtligt i ett stycke, där
så många förtroenden meddelas tvärs över rampen.
Som parlamentsledamot ’vann Sheridan berömmelse
för ett tal, som räckte i fem timmar. Vår jäktande
samtid sätter värde på något mera koncentration, och
varsamma förkortningar här och där skulle nog bli till
fromma för reprisens livslängd, utan att behöva fördunkla
innehållet. ,,
»Fanatiker» — »Hoppla, vi lever» — »Den fångna» —
det är onekligen tre program, som vältaligt vittna om
att nya fläktar börjat spela även i vår kulissvärld. Jag
säger inte friska; det är förresten en bisak när det gäller
konst. Öppnar man ett fönster mot gatan, så blir luften
inte friskare än gatans; och öppnar man ett fönster mot
samtiden, så blir det samtidens atmosfär man får andas.
Men en frän sanning är likväl bättre ägnad att rensa
luften än många konventionella löger.
De tre pjäsernas ordningsföljd beteckna i viss mening
en klimax; fransmannens är, som man kunde vänta, den
djärvaste, den avhandlar ett ämne, som trots allt ligger
mänsklighetens livsnerv betydligt närmare än både
politiken och samlivets yttre former.
Författaren anvisar ingen lösning på det ömtåliga
problem han framkastar; de båda manliga
huvudpersonernas erfarenheter ge snarare vid handen att han anser
det olösligt. Andra fransmän ha tagit med lättare hand
och ett småleende under mustaschen på samma sak; M.
Bourdet tycks vara en allvarlig herre, men eftersom han
i motsats till de frivola farsörerna inte gett pjäsen ett
»lyckligt» och moraliskt slut, torde åtskillig indignation
vara att emotse.
Huvudrollen är Alice Eklunds. Det är hon som spelar
det olyckliga offret för en pervers böjelse och en
starkare vilja. Hennes långa scen med fadern i första akten
bådade inte gott; det stumma spelet, som skall antyda
så mycket, erinrade väl livligt om filmmelodramatikens
plågsamma mimik. Men i andra akten blev det annat
av. Alice Ekulnds intelligens har ingen förnekat, hennes
leende kan vara maliciöst eller intagande som få — men
här flammade ett temperament av oväntad intensitet.
Och till slut kom även det patologiska, det snedvridna
och plågade till uttryck i minspel och hållning. Det var
utan tvivel en av skådespelerskans mest betydande
insatser tills dato.
Hennes kontrast, den sunt sensuella kvinnan spelades
i charmanta toiletter och förtjusande apparition i det
hela taget av Stina Seelig; kanske verkade hon mera
Restaurant Riche
STOCKHOLM
J3uncf) — 0 iner — Souper
G)ans varje Onsdag ocfj J3ördag.
fin tim oct) elegant festvåning rekommenderas för
föreningar, sällskap ocfj klu66ar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
