Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.....................inni..............i.... SCENEN iiiimiiiiHiinimiuiuiiimiiiHmiimmimiiimmiimiiiimiiiiiimmimiiiiiMiiiiHiiiiniiimiuiiimiiHii
Uppfattningen om vad som är moraliskt eller omoraliskt kan
variera ganska betydligt. Det visade bland annat den senaste
Lily Damita-filmen, Hennes bröllopsnatt, där den
sköna divan spelar rollen av en olycklig prinsessa, som efter ett
förnedrande äktenskap blir änka och reser till Paris för att
glömma, förälskar s:g i en författare men måste offra sin
personliga lycka för fosterlandet och i sinom tid ingå ett nytt
konvenansäktenskap. Hon ger dock sin älskade en sista natt innan
hon måste lämna honom för den make politiken utsett åt henne.
Denna handling har emellertid föranlett moralisk indignation till
och med i pressen, ett faktum som måste i någon mån förvåna i
betraktande av att en hel del betydligt mindre kultiverade
filmer med åtskilligt mer rafflande innehåll fått passera utan knyst.
Nåväl, »Hennes bröllopsnatt» är en synnerligen välgjorfl film,
och den tämligen operettmässiga handlingen har gett stoff till en
hel mängd fina och utomordentligt vackert komponerade scener
med den vackra stjärnan som strålande medelpunkt. Lily Damita
har säkerligen aldrig förr varit mer till sin fördel än i denna
film, hon har tillägnat sig en aktningsvärd portion filmteknik,
och temperamentet och charmen har ett gunstigt öde givit henne
i present. Till motspelare har hon dels Paul Richter, som ger
en ganska god bild av den förälskade författaren även om hans
ansikte är litet svårbehandlat för filmkameran, och dels gamla
hederliga Harry Liedtke, som fortfarande ser betänkligt
knodd-aktig ut i sina fina uniformer och krusiduller — utom när han
visar tänderna i sitt trots allt ganska intagande
stomatol-leende.
Så har det varit den stående amerikanska även tyrsfilmen
med sköna hjältar och hjältinnor och nattsvarta bovar och allt
annat nödigt tillbehör. Denna gång hette den Slavinnan
och spelade i New Orleans för hundra år sedan, med
slav-smuggleri som nervpirrende sensationsmoment. Uppslaget var
för övrigt originellt och handlingen icke illa upplagd, men som
så ofta är fallet med denna sorts filmer var dess första hälft
allt för utdragen och intresset koncentrerades enbart på de sista
scenerna, som också voro spännande nog. Regissör var Georg
Fitzmaurice, och att han’ har en viss artistisk fläkt över sina
kompositioner har han ju visat mer än en gång. Den sköne yng- <
lingen Roland Gilbert fick man nu fägna sig åt för tredje
gången på fjorton dagar, vilket är litet väl mycket. Rillie Dove
är i vissa scener skön som synden, medan hon i andra ser
klädsammare som den är än de höga och plågsamma
tortyrinstrument, som en del herrar dock fortfarande envisas att
uppträda i. Den kulörta kragen liksom den kulörta skjortan
hör icke längie till den verkliga gentlemannens dress. En
mycket smal kulört rand i skjortan är det enda han möjligen kan
bestå sig medan däremot strumporna gärna få vara färgglada —
bara färgerna stå vackert till den övriga habiten.
litet rolig ut med sina två uppspärrade runda ögon och en
nästan lika rund mun. Hon spelar inte illa heller och de båda
utgjorde ett mycket intagande par, om också inte precis
filmvärldens allra skönaste som reklamen påstår. Noah Beery
gjorde slavhandlaren på känt manér, och en sagolikt smalbent och
harig negerbetjänt hörde till det roligaste vi sett i genren.
Lya de Puttis senaste film, När blodet sjuder, var ett
misch-masch. Man blir enbart förvånad över att någon
omdömesgill filmfirma vill offra pengar på sådant — — — Den lilla
vulgära tyskan är inte rolig att se, varken med hänseende till
skönhet eller talang, och filmens fruktansvärda hopkok till
handling trotsar all beskrivning 1 Fräulein Putti torde se sig
om efter ett annat yrke.
Jokern har en ljusglimt — nämligen Miles Mander. I denna
film är han en flottare bov, som efter bästa förmåga roar sig
på »anförtrodda medel» i det glada Nizza. Han har skalken
i ögat även som skurk och lyckas inte göra sig helt osympatisk
— han verkar mest filosof med motto: laisser aller! Georg
Jacobi, regissören, har lyckats fånga en rad skimrande
karnevalsbilder, men har skäligen tråkiga förmågor i
huvudpartierna. Henry Edwards passar tydligen minst av allt för film.
Renée Héribel som den harhjärtade ladyn, vilken ej vågar
omtala en ungdomsförälskelse för sin make, har ett intressant
ansikte och torde kunna gå rätt långt under en kunnig
regissörs ledning. Elga Brink är söt, men har tyvärr ett
intetsägande uttryck i sitt regelbundna anlete. Nordisk Film står för
inspelningen. Man saknar emellertid den amerikanska
komediens fart över det hela scm verkar utdraget och löst
hopkommet.
öknens hjältar är ännu en hyllning åt
främlingslegionens tappra soldater, som i glödande sol och bland fientligt
sinnade infödingar kämpa för Frankrike. Filmen är på intet sätt
storslagen, men den erbjuder några utsökt vackra och
välfoto-graferade ökenbilder samt en sympatisk huvudperson — Gary
Cooper som »Beau Sabreur», fäktaren par préférence. Hans
motspelerska är den på sista tiden mycket omreklamerade
Evelyn Brent, en söt, kattaktig liten dam, som trutar trumpet med
munnen och för övrigt ej gör det ringaste försök att spela film.
Noah Beery som den gemytlige sheiken är givetvis trevlig.
Det har för övrigt varit en smula skralt med kvaliteten i de
senaste filmprogrammen. Colleen Moore har synts i en komedi,
betitlad Ungdom och dårskap, som knappast kunde
räknas till hennes bättre, även om den lilla stjärnan själv med sin
plutiga mun och sina rullande ögon är nog så trevlig. Och hon
har en hel del humor. På detta var också den otroligt
amerikanska historien byggd, men den blev litet väl naiv för vanligt
folk. Den rappa farten, god regi och ett lustigt slut försonade
dock med den för övrigt ganska svårsmälta handlingen.
Eléne-Margot.
CLARAEKSTRÖMS
Optiska ^Magasin
Kung!. Hovleverantör. Firman grundad 1872.
^7aQo6stovg 3 StocfcfjoCm
JC.7Ln Hovjuoelerare. jdezsjyn Operahuset, Sthlm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
