Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiu»iii S C E N E N iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit
SVENSKAN SOM SKURIT LAGRAR I POLEN
En visit hos Elna Gistedt i hennes henn i Warszawa
I Warszawa, huvudstaden i det unga gamla landet Polen,
ligger en liten »konstnarsteater» som det brukar kallas.
Anspråkslös till det yttre men av verkligt förnämlig kvalitet ifråga
om ensemble, repertoir och originalitet, representerar den en
teatertyp som vi icke ha någon motsvarighet till här i Sver\e.
Den lyder det franska namnet »Qui pro quo» och är mycket
närbesläktad med den ryska »Blå Fågeln», som blev så
oerhört populär då den för några år sedan gasterade i Sverige.
■Och den obestridliga stjärnan på denna lilla förnämliga polska
scen, publikfavoriten par préférence, är en svenska, Elna
Gi-slcdt, som vi väl ännu inte helt ha glömt härhemma, fast det
var länge sedan hon uppträdde på en svensk scen. Helt
nyligen publicerades ju också i dessa spalter ett vackert rollporträtt
av fru Elna.
Den lilla scenen, där Elna Gistedt den sista tiden skurit
lagrar, har icke endast m}’cket gemensamt med Blå Fågeln, den
räknar också i sin ensemble flera av Blå Fågelns forna krafter.
Programmen äro någon sorts mellanting mellan kabaret och
teater, uppdelade i episoder utan inbördes sammanhang men
alla med en tydlig konstnärlig strävan. Små humoristiska
mo-därna sketcher omväxla med sådana expressionistiska saker
som »Maskinflickan» och små ryskt sentimentala scener med
dryader och naturromantiska fantasiskapelser. Signaturen hade
för inte så länge sedan tillfälle att bevista en föreställning på
•Qui pro quo. Programmet blev aldrig enformigt. Bidån gick
ned över en liten sketch, »Den otrevlige gästen», där det
urgamla triumviratet mannen, hustrun och vännen, placerade i
fullt mcdern miljö och framställda i en ny, originell belysning,
lcckat publiken till spontana skrattsalvor och applåder. Efter
en kort paus, som conferencieren utfyllde med aktuella
anekdoter cch infall, gick den upp för ett höstligt skogslandskap,
befolkat av dryader och vandrande jägare, där dryadernas
melodiska, vemodiga sånger påminde om »Pråmdragarna vid
Volga», Blå Fågelns kanske största succés här i landet.
»Maskinflickan», som också förekom på detta program, var en
expressionistisk fantasi av hårda, kyliga linjer och ljuseffekter och
mitt i detta en kvinnogestalt i en säregen utstyrsel av
svängande hjul, arbetande hävstänger — maskinen! Och hennes sång!
De polska orden gingo tyvärr oförstådda förbi svenska öron,
men rytmen, entonig och sällsam, ackompanjerad av armarnas
rörelser och hjulens snurrande, var något fullkomligt suggestivt.
— Så kastades man från den ena miljön till en rakt motsatt,
från expressionism till pastoral, från romantisk sagomiljö till
modern realism — allt sammanbundet av conferencierens
smidiga inpass i pauserna — och smälte, så märkvärdigt det låter,
till ett genom den utsökt konstnärliga utformningen. Och
genom skilda miljöer och motsatta framställningssätt lyste Elna
Gistedt — som en sjungande dryad, som sketchernas
replik-snabba, moderna kvinna, hyllad av applåder så snart hon
visade sig på scenen.
Något som redan från början gjorde Elna Gistedt populär i
Polen var att hon ögonblickligen gick in för att lära sig språket,
och nu talar hon det som en infödd, enligt vad man sagt mig.
Det var något som slog an på de patriotiska polackerna. Efter
■något år vid den polska scenen gifte hon sig också med en
framstående polsk affärsman och hon har ett synnerligen
vackert och gediget hem i Warszawa. I hennes salong vimlar det
av mascots — dockor, hundar, pingviner, alla dessa små
lustiga och koketta utslag av mcdern »vidskepelse». Den vackra
värdinnan i detta hem har två små favoriter som verka le-
vande mascots, två livliga japanska miniatyrhundar, som tillbe
sin matte. Som värdinna förenar fru Gistedt-Kiltynowicz svensk
gästfrihet med polsk älskvärdhet — vare det nog sagt!
Signaturen skall aldrig förgäta en angenäm middag på tu man hand
med den älskvärda landsmaninnan, som vänligt tog sig an ett
svenskt pennskaft i det främmande landet. Fru Elna är — i
motsats till de flesta polskfödda husmödrar! — mycket road
av hushållets detaljer och den invecklade polska matlagningen.
— Det påstås ju hemma i Sverige att vägen till mannens
hjärta... säger fru Gistedt, och ler sitt mjuka leende, som
tagit polackerna med storm.
Why not.
LANDSMANINNA I U. S. A.
■*>
Harriet J3undgren
ung svensk-amerikansk danssijärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
