Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bennett hade emellertid den gången haft en
medbrotts-ling, Knoblauch, om jag inte misstar mig det tyska
ordet för vitlök, och det måtte ha varit han som vädjat
till tårkörtlarna.
I varje fall visade sig Ryktbarhet vara ett stycke
av helt annat skrot och korn, muntert, sarkastiskt, på sina
ställen rent av spirituellt, förde det den oupphunne
Oscar Wilde och hans koketta drift med sitt högtidliga,
korrekta och understundom något skenheliga hemland i
tankarna. Men må man därför inte tro att det skulle sakna
tillämpning »på svenska förhållanden». Vi begrava
visserligen inte ens våra allra största målare och diktare i
Riddarholmskyrkan — själva tanken förefaller säkerligen
alltjämt medelsvensson som en hädelse — och kunna såle-
des inte riskera att en betjänt kommer dit i misshugg.
Men nog händer det i Sverige likaväl som i England, att
en tavla värderas mera efter sin signatur än efter sin
kvalitet, att en donator hedras mera än en skapare och
att ett födelsemärke spelar större roll än geni. Att
anglo-sachsiskt kynne såväl som livsuppfattning är mera
besläktat med vårt än någon av de kontinentala nationernas
synes ju förresten efter världskrigets slut så småningom
ha gått upp även för dem som väntat sig en helt annan
utgång...
En bättre Ilam Carve än Olof Winnerstrand skulle väl
inte ha stått att uppdriva i Stockholm. Han lyckades göra
den ryktbare målaren inte bara sympatisk,
underhållande och putslustig, utan vad som var svårare,
sannolik. Sitt välrenommerade farshumör till trots föll han
aldrig ur tonen, glömde inte att han spelade i en
fantasikomedi, som dessutom ville förkroppsliga vissa idéer.
Och nog hade masken tillräcklig artistisk touche! Vid
hans sida stod Signe Kolthoff med stora bokstäver på
affischen och inte utan fog. Hon representerar den
handfasta, praktiska, levnadsglada medelklasskvinnan, kemiskt
fri från konstsinne men också från affektation och
snobbism. Signe Kolthoff var här i sitt rätta element, full av
omedelbarhet, humor och intagande ungdomlig fräschör
— man kunde knappt sätta tro till uppgiften om fyllda
trettiotvå år. Det är den enda kvinnorollen av betydelse,
men Frida Winnerstrand och Ellen Borlander böra
nämnas med erkänsla för ett par goda typstudier.
Däremot bjuder rollförteckningen på en hel rad
gentlemen, mer eller mindre. Oscar Johanson var en nitisk
läkare, vars välkända åtbörder och tonfall av parketten
hälsades med ett glatt igenkännandets leende. Gösta
Hill-bergs lord Alcar skilde sig endast obetydligt från de
baroner i vilka vi hade nöjet att se hans distinguerade mask
förra säsongen. Torsten Winges katolske präst var mindre
karikerad men roligare än hans båda statskyrkliga
kolleger. Sven Bergvall hade av den store målarens kusin
gjort en stilfull och helgjuten figur, som dock smakade
väl mycket av svensk byråkrat. Carl Browallius’ ypperlige
amerikanske miljonär bidrog verksamt att höja
stämningen under det rätt långrandiga sammanträdet hos lord
Alcar, där det dock förekommer den dråpliga episoden,
då Signe Kolthoff bland konstverken i denna
aristokratiska miljö upptäcker sitt eget porträtt — i köksförkläde!
Däremot torde det inte vara författarens mening att
journalisten Horning, spelad av Uno Henning, skall verka
yankee. Bror Olssons judiske konsthandlare fäste sig i
minnet.
Gustaf Linden stod för regin, vilken präglades av smak
och en frihet från överdrifter, väl på sin plats i en engelsk
salongskomedi. Men totaleffekten av stycket skulle utan
tvivel endast vinna på några förkortningar i tredje aktens
scen med tvillingarna och i fjärde akten. Att regissören
även råkar vara översättare och som sådan grundligt
penetrerat texten bör vara ägnat att underlätta en dy-
POLYPHON
Det förnämsta märkei
Världsmelodiernai
Yesterday * Together * Dream kisses * Souvenirs * I never dreamed
Nya skivor, insjungna av “Helan“s
Man ska’ vara två — Det bor i varje hjärta . . .
Populära svenska nyheter:
Seglarflickan — S. O. S. — Du
En är för liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
