Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT EVENEMANG I BERLIN
iTiomposUören tfranz JSefjär samt de 6åda
(juvudroClsinne-fjavavna i 9>vie devike, ^Ricfjard ’TSaubev oc fj ’7\ätijc Q)orscfi
Metropolteatern i Berlin har i pressläggningsögonblicket haft
en remarkabel premiär, nämligen Franz Lehårs operett F r i
e-d e r i k e efter Goethe. Komponisten firar med detta verk sitt
25-årsjubileum som kompositör. Vår Berlinkorrespondent
återkommer i nästa nummer med en mera ingående skildring av den
märkliga premiären, till vilken alla biljetter voro slutsålda
veckor i förväg.
REMBRANDTS SON I KÖPENHAMN
Endast få dagar efter premiären på Dramatiska teatern
framförde även Det Kongelige i Köpenhamn Tor Hedbergs R e
m-brandts son, och där liksom här mottogs stycket med stor
respekt och uppskattning av författarens literära intentioner,
ehuru med en viss reservation. Berlingske Tidende skriver bland
annat: Fantasien är ju icke hans styrka. Hans skådespel äro
utpräglade tankeverk, uppbyggda med hans eleganta stilkonst,
hans fasta och klara repliker och besjälade av hans fina reflexion.
I Politiken skriver författaren och teaterkritikern Lange:
När man med själen full av ett långt livs dyrbara intryck och
minnen från Rembrandts konst, kommer till människan själv, som
man möter henne i detta skådespel, verkar det pinsamt, därför
att intrycket av själva mannen ohjälpligt krymper samman och
blir till nästan intet. Hedberg har framställt honom till sceniskt
bruk och därmed avstå’.t från att taga hans konst, hans storhet
med i skildringen; han har ställt s:g själv inför en olöslig uppgift.
Poul Reumert spelade Rembrandt, och det var enligt
Nationaltidende »hans levande människoväsen, som sammanhöll bilden av
konstnären».
stycken. Men i första akten förekomma ett par sådana
och de blevo väl omhändertagna. Ivan Hedquist som
gubben Boman blev ett ljust och festligt minne från
kvällen, en stockholmstyp med mycken levnadsvisdom,
galg-humor och därtill ett skimmer av drömlivets poesi. I den
på kornet tagna arbetaren Karlsson kände jag inte igen
Bror Olsson — det är inte ofta man kan ge en sådan
komplimang.
Solen spelar en stor roll i stycket, och den fungerade
oklanderligt. Men eljest hade Per Lindberg inte anlitat
några av omdebatterade ljuseffekter, än mindre trappor.
Ramen var naturalistiskt enkel och vederhäftig,
ingenting störde.
SPouf IReumevt oef) 3$odi( Tpsen
som 9\em6randi odj ‘dfendrijUe i 9lem 6 v an dt s son
på Q)et <Dtongelige
5Ö7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
