Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Västafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 263 —
böjd af motgångarna. År 1804 grep kyrkomissionssällskapet verket
an genom utsändandet af flere tyskar, hvilka i 15 år troget uthärdade
bland susunegrerna under allehanda vedervärdigheter. Slutligen tvangs
man af höfdingarnes fiendskap att uppgifva allt arbete därstädes och
samla krafterna i Sierra Leone. Likväl fick man äfven bland
susunegrerna erfara, huruledes det bröd, som släppes i sjön, kan fås
tillbaka i tidens längd (Sal. Pred. 11: i). En susugosse hade skickats
till England, döpts med namnet Richard Wilkinson och åter utsändts
till missionen. Men han afföll, uppträdde mot missionen, och man
förlorade spåren af honom. Då 40 år senare en missionär (från ett
negermissionssällskap på Barbados) kom till susunegrerna, blef han
mottagen af en höfding, som framsade »Te Deum». Det var Richard
Wilkinson, som, efter att en lång tid hafva varit hedning, under en
sjukdom åter omvändt sig (1835) och nu i många år hade bedt
Herren om en missionär.
I Sierra Leone hade det engelskt-afrikanska sällskapet 1787
anlagt en koloni, Freetown, i ändamål att upptaga frigifne
negerslafvar (dels sådane, som tjänt i själfva England, dels sådane, som
vunnit friheten i kampen mot Förenta staterna i Nordamerika).
Kolonien trifdes icke, och en gång blef den alldeles upprifven af
fransmännen. Efter förbudet mot slafhandel tillväxte den starkt
genom utskeppning från de många slafskepp, som de engelska kryssarna
uppbringade. Här samlades nu negrer från mer än hundra olika
stammar och med mera än 20 olika språk. Men tillståndet var och
förblef sorgligt, trots ett stort filantropiskt sällskaps ansträngningar,
till dess kyrkomissionen fick taga hand om saken. Susumissionärerna
samlades här, och nye män kommo ytterligare till, bland hvilka
han-noveranen Wilhelm Augustin Bernhard Jansen (af engelsmännen
alltid kallad Johnson) blef ett rikt välsignadt redskap i Herrens hand.
Under hans tidiga barndom hade bibelspråket: »Åkalla mig i
nödens tid, så skall jag hjälpa dig, och du skall prisa mig (Ps.
50: is)!» på ett underbart sätt gripit hans själ. Då han som gift
arbetare kämpade med fattigdom i London, föll detta bibelspråk åter
honom i minnet och förde honom till Jesus. Under ett
missionsmöte fylldes hans själ af brinnande håg att lära äfven hedningarne
att åkalla Herren. År 1816 blef han utsänd och fick sin verkningskrets
i Regent, ett ställe, där både den timliga och andliga nöden var
himmelsskriande. Men Jansen åkallade Herren i nödens tid, och han
fick röna rik bönhörelse. Efter en veckas förlopp lyckades det
honom att samla några få hemma hos sig, där han sjöng och bad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
