Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
vederqvickelse att från allt detta låta blicken dröja vid
blommorna.
Så tänkte suckande den unge kontoristen, som hade sin
plats midt emot herr Bark, och som var en så fullkomlig
motsats till honom. Lockigt mörkt hår nedföll på en panna,
manligt fri och öppen, näsan var fint bugtad och ögonen stora och
svärmiska; det var ett hufvud sådant de italienske målarene älska
att framställa på duken, — glödande färger och något underbart
vekt och varmt utbredt öfver det hela.
Sådan var Bruno Werner, en ung man, som i anledning af
sin fars död råkat i stort betryck; i den första häftiga känslan
af att alla medel till hans studiers fortsättande nu voro slut,
beslöt han att inslå en ny, praktisk bana och sökte så plats på
herr Viberts kontor. Kanske skulle han ej hafva gjort det, om
han kännt sin principals hemliga ogillande af hans aflidne fader.
Herr Vibert hyste nemligen en afgjord antipathi mot hvad han
kallade „dåliga affärskarlar“; han påstod att de skämde bort
hela köpmannaståndet, och olyckligtvis tillhörde Brunos far just
denna klass. Alltid olycklig i sina företag, voro hans
affärer just i anledning deraf vid hans frånfälle i ett sorgligt
tillstånd.
Herr Vibert hade emellertid ingen orsak att afvisa unge
Werners anhållan om den lediga platsen på hans kontor, och
tyst och tillbakadragen som Bruno var, märkte han aldrig att
i herr Viberts förhållande till honom ständigt låg en sträfhet
och köld, som han aldrig bevisade mot de öfriga biträdena.
Den unge mannen hade en ovanligt känslig, nästan vek
karakter, och den stora brytningen i hans lif hade lagt en
tryckande tyngd på hans ungdomliga energi och lefnadsmod, han
hatade att sitta nedlutad öfver de torra räkenskaperna dag efter
dag och timme efter timme, men tänkte icke på att bryta sina
bojor och se sig om efter något som bättre skulle anstått honom.
Han hade tidigare drömt så många sköna framtidsdrömmar om
ära och ett ryktbart namn, men nu tyckte han att de alla
bleknat bort och att han satt ensam i den tomma kalla verlden —
en obetydlig fattig bokhållare, som blott med ansträngd flit kunde
förmå den rike principalen att bemärka sin ringhet; en person,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
