Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
»Jag vill att ni skall äta qvällsvard med oss“, sade den
gamle herrn nästan befallande, — „mat styrker kroppskrafterna
och ni måste tänka på morgondagens arbete, utan att låta
hänföra er af denna qvälls flyktiga triumf“.
Från sin mörka vrå såg Mathilda huru en bred
purpurstrimma blixtsnabbt drog fram öfver den unge mannens panna.
„Jag tackar er, herr Vibert“, sade han dock fullkomligt lugnt,
— »jag är icke hungrig och kan dessutom tryggt försäkra att
min violin ännu aldrig hittills trädt, och icke heller härefter skall
träda i vägen för det arbete min principal ålägger mig“.
Han tömde hastigt ett glas isvatten, och vände efter en
djup bugning om, samma väg han kommit. Då såg han i det
bleka månljuset att en smärt hvit gestalt trädde honom till
mötes, och i nästa ögonblick smög sig en varm hand i hans.
„Herr Werner“, hviskade Mathilda, „jag tackar er af allt
mitt hjerta för de härliga toner ni skänkte oss! O ni skall
engång glänsa såsom en klar stjerna på den musikaliska verldens
himmel“.
„Ånnej fröken Mathilda“ svarade han långsamt och tryckte
hårdt hennes hand, „endast i dag var det mig tillåtet att fritt
lösa min andes bojor, i morgon skall jag åter sitta fängslad vid
pulpeten på kontoret“.
Det låg en hopplös, bitter klang i hans röst, och låtande
hennes hand falla tog han hastigt godnatt och gick.
Mathilda låg länge vaken denna natt och kastade sitt heta
hufvud fram och åter på de mjuka spetskantade kuddarne, hon
led nu med och för en annan själ, och grubblade fåfängt på
något medel att kunna hjelpa honom.
Emellertid inträdde efter denna dag en märkbar förändring
i den unge bokhållarens förhållande till familjen, sålunda att
herr Kristofer numera ständigt bemötte honom med köld, medan
deremot Mathilda aldrig varit så vänlig som nu.
Det var på senhösten, några veckor efter koncerten; man
hade kommit in i de gamla höstvanorna efter sommarens
ombytliga lif, och de sedvanliga besöken och bjudningarna hos grannar
och vänner hade tagit sin början. Just vid denna tidpunkt
passerade en ryktbar magnat, en konsternas vän och beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
