Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
staden, på väg till sin nordliga fädernebygd. Han var sedan
långt tillbaka en bekant till herr Vibert, och plägade under sina
årliga resor aldrig underlåta att taga dennes gästfrihet i anspråk.
Vanligen föranledde då hans besök en större festlighet i det
gamla köpmanshuset, och hvar och en som blef inviterad ansåg
sig särdeles hedrad af denna bjudning. Äfven detta år blef
kalaset icke inhiberadt.
Gardinerna för de höga fönstren voro icke nedfällda; man
måste ju unna äfven sina fattiga grannar en inblick i
härligheten. Ljus strålade från kronor, kandelabrar och lampor på alla
de präktiga möblerna och sköna konstskatterna, på taflornas breda
guldramar och speglarnes glänsande skifvor; det var i sanning
en praktfull anblick som herr Kristofers salonger erbjödo denna
afton.
Äfven gästerna i sina högtidsdrägter ökade glansen af det
hela, och bland dem alla gick Mathilda såsom en skön
uppenbarelse i hvitt musslin med snöklockor i håret, och stora rimfrost
liknande perlor kring den fina halsen. Hon var som en klar
vinterdag, litet kall men strålande, full af friskt lif och med
vinterhimlens purpurskimmer utbredt öfver kinderna. Hon hade
ett förbindligt ord för alla i sällskapet, och herr Viberts hjerta
slog högt af stolthet, då hedersgästen kallade hans dotter „en
fulländad ung skönhet, som skulle utgöra en prydnad för. stora
verldens mest lysande kretsar“. Fadren var också mån om att
Mathilda skulle visa sina talanger, hon måste tala franska med
den främmande gamle herrn och äfven musicera vid den präktiga
flygeln.
Hon gjorde det gerna och utförde ledigt och behagfullt ett
salongsstycke; man belönade henne naturligtvis med lifligt bifall,
men sedan gick det plötsligt en hviskning från man till man:
„Hvar är herr Werner? I afton borde han låta höra sin violin
för den ärade gästen“.
Javäl, den gamle herrn blef mycket intresserad för saken,
han var ofantligt förtjust i violinspel, och bad enträget att få
höra den unge mannen.
Mathilda såg att hennes fars panna lade sig i djupa veck,
men tvungen af omständigheterna sade han stelt: „Werner skrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
