- Project Runeberg -  Sex små berättelser af Aina och Eva /
30

(1880) Author: Edith Forssman, Fanny Forsman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

betryggad just genom dessa hans arbeten. Bruno är icke en
mästare inom tonernas verld, men hans namn har en god klang
bland musikens vänner öfverallt, och jag har hört kännare
försäkra att få musiker spela den store Mozart såsom han. Ryktet
skall kanske icke bära hans namn ända fram till er, men ni
kunnen tro mig, då jag opartiskt säger att han spelar
hänförande väl. „Das Veilchen“ gör allestädes hans lycka, jag vet
icke huru ofta han redan spelat den på sina koncerter, men
alltid begär man den dacapo. Tidens största kompositörer kalla
honom sin vän, och i deras sällskap utvecklar sig Brunos rika
själ, såsom blomman öppnar sin kalk för solstrålarne. Hvarje
fiber hos honom, hvarje andedrag är egnadt åt musiken. — Jag
är så innerligt glad och inom mig bryter hoppet fram allt
ljusare; jag tror på min fars förlåtelse och ber Gud dagligen
derom, på samma gång som jag bittert ångrar hvarje hårdt ord
jag för sex år sedan fällde emot honom. Min lilla flicka,
kristnad till Florence, eftersom hon blef född här, utvecklar sig mera
dag för dag, jag innesluter här hennes bild och känner mig viss
om att ni skulle blifva förtjusta i originalet“.

Detta var nog en sanning, tyckte fru Streng och de öfriga
äfven, ty redan porträttet betraktades som en dyrbar skatt, och
beundrades i smyg. Ensamt herr Kristofer visste intet derom,
der han vandrade så styf och rak i sina stora, tomma rum,
hvilka aldrig mera lifvades af den friska ungdomliga stämman
eller af de lätta elastiska stegen. O hvad är dock lifvet bland
prakt och glans, utan ungdom och kärlek.

* *

*



„Hon är här, Mathilda är återkommen“, hviskade man,
från den ena till den andra, i det gamla köpmanshuset och
äfven ute i staden. Borgmästaren berättade det för sin fru, hon
för sin väninna, och denna åter för ett kaffesällskap och så
vidare i oändlighet. .

Gamle Barken hviskade derom med fru Streng och
husfolket talade om det i köket, i källare och magasiner, ja i
hvarenda vrå berättade man att Mathilda var återkommen, och att
hon nu med man och barn bodde på stadens enda hotell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 18 12:08:33 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sexberatt/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free