Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
„Ack, det är qvällsklockan på Fredsby“, utropade den unga
flickan; „kan det verkligen vara så sent? och jag som så länge
upptagit er tid, förlåt mig herr doktor“. Med ett ångrande barns
ödmjukhet räckte hon honom sin hand, och han å sin sida
skyndade att försäkra, det hans tid visst icke var så kringskuren,
att han behöfde räkna på hvarje stund.
Margarethe sökte nu upp sin hatt, lade in sin ritning och
var så i ordning att gå, just som doktorn med en bugning
anhöll, att få ledsaga henne hem, då de ju hade alldeles samma
väg; och i den leende sommarqvällen gingo de vid hvarandras
sida på den bruna, af barr täckta skogsstigen, språkande om
naturens skönhet och denna aftons isynnerhet, tills de åtskildes
vid parkgrindarne till den unga flickans hem.
Arthur Skogsborg såg länge efter henne, derpå upp till
den klara himlen och till furorna, dem qvällsolen skänkte sin
sista kyss, samt fann — att han aldrig upplefvat en härligare
qväll, och aldrig känt sig på engång så lycklig och så
upphöjd öfver allt det som eljest trycker och betungar de jordiske
pilgrimerna. Lycklige dödlige! För honom hade ett ögonblick
portarne öppnats till den verld af lycka, som midt i jordlifvets
dunkel står såsom en Armidas förtrollade trädgård, osynlig för
de oinvigdes blickar, men plötsligt uppenbarad för att låta någon
mensklig varelse se återskenet af en himmelsk stjerna ett
evighetens blomster, hvars fulla skönhet först i ett annat lif skall
blifva uppenbarad. Allt hvad vi här nere kalla rent, ädelt och
skönt är ju blott en gnista af den gudomliga klarheten, som
efter syndafallet af skaparens godhet blef oss qvarlemnad för att
upplysa vårt mörker. Det finnes frid, tålamod, försakelse, hopp,
än mer, men störst bland dem alla är dock kärleken!
Följande dagen träffade doktorn åter Margarethe vid
jättekastet, helt och hållet af en lycklig slump, och dagen derpå
gjorde han ett andra besök på Eksjögård, för att fullborda sin
elevs ritnng. Baronen var mycket belåten deröfver och bjöd
den unge främlingen att äta middag med dem. Frun i huset var
icke heller då synlig; man tycktes van dervid, — hon var således
alltid sjuk! Doktorn gjorde en deltagande antydan derom, när
de efter middagen sutto under en väldig ek ute på gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
