Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
begapad och — hade icke sjöjungfrurna fiskstjert? Jag skulle
skämmas ögonen ur mig att stå der med en fiskstjert; nej, tant
Emelie må säga hvad hon ville, jag kunde ej gå in derpå;
jag skulle aldrig der hemma få någon frid för den historien!
Jag sade Elsa att jag bra gerna ville bli förskonad från
att vara med i tablåerna. Elsa svarade att hon icke trodde
det tant Emelie skulle afstå från sin en gång fattade idé, och
Ulrik, som just råkade gå förbi och uppsnappade Elsas ord
tillade:
„Tant Emelie är lika envis som tanterna Angelique och
Serafia på sitt vis, men mycket beskedligare“, menade han
ångerfullt, ty alla måste erkänna att fröken Emelie verkligen var en
god menniska.
Jag tog dock mod på mig och frågade tant Emelie så
bevekande jag kunde om det icke vore möjligt för mig att slippa
vara Undine, då de fyra årstiderna ju vore något så vackert
och tillräckligt. Till min häpnad fick jag till svar:
»Nej, inte för allt i verlden! Undine är min älsklingsidé,
min triumf — du har ingen föreställning om huru förtjusande
du är!“
„Men fiskstjerten?* Vågade jag föga uppbygd af hennes
ord invända. Nu skrattade den lifliga menniskan så att tårarna
runno utför hennes kinder; tårar voro dervid heller icke långt
från mina ögon, men det var inga glädjetårar!
„Du enfaldiga barn“, utbrast hon, „huru kom du på en
så löjlig idé? Var inte ledsen, min älskling, men du måste
verkligen göra mig till viljes! Och var inte rädd att jag skall
göra dig ful — du blir Undine innan hon återtog sin rätta
gestalt och riddaren måste vi äfven ha. Låt se — Axel! — nej
inte han, häradshöfding Hjelm! Ingenting kan bli bättre!
Kostymen blir svårast — Ah — nu minnes jag! På Kartano
ha de en riddardrägt sedan en maskrad — den blir bra med
litet guldpapper“.
Nu stod mitt hopp till riddar Bernhard att han skulle
säga nej, men det kom på skam, ty öfverraskad af tant Emelie
böjde han sig för det oundvikliga, således — ingen räddning —
om ej mamma skulle neka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
