Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT UPPLOPP
DET ar icke lätt att bestämma de känslor, som
leda en folkskara. De födas i ett ögonblick,
fästa sig i själen som gnistor i halm, växa sig
mäktiga, okuvliga, leda alla andra känslor, binda
tankarna. De likna fröna till det träd som sagan
låter sås, slå rot, spira upp, knoppas, gå i blom
och ge frukt på en enda natt. De likna också
dessa våra tankar som vi icke alls veta varifrån
de komma, men som äro som troll, vilka be>
mäktiga oss och ej lämna oss någon ro, utan
ständigt virvla om inom oss, alldeles som agnarna
i logen, när slagorna gå. De likna även iblana
de melodier, som sjunga inom oss utan att tystna
eller kunna tystas. Själens strängaspel har tusen
trådar och vi förstå icke deras toner, men vi
lyda dem i regel, på gott och ont, liksom hörde
vi mor säga: gör så, mitt barn.
Det var vid sextiden på aftonen.
Dagen hade varit en strålande vårdag, en så*
dan som förebådar sommaren. Ljum och behagi
lig som ett bad i juli. Vårblå hade himmelen
varit med små vita moln.
Vid de gator, där strejken vid de stora ba*
gerierna pågick, var mycket folk i rörelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
