Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, det är det väl.
Och vi trodde det alla. Vi tyckte oss se de
typiskt vita och gråvita dräkterna och de tjocka
tofflorna, vi sågo ju de ursgrämda ansiktena och
det förfärande arbetet framför glödheta ugnar, som
brände huden knottrig och släckte ögonens ljus,
så att de nästan intet kunde se, då de skådade
mot dagen därute och mot skogarna och fälten.
— Detta är ju omänskligt, även för fångar,
menade herrn från Skåne, och varken han eller
hans fru vågade se på längre. Blott den tyska
fröken ville se vidare, men hon fick ingen med sig.
När vi gingo tillbaka, sågo vi, att fångarnas
hustrur kokade maten i kittlar, som de ställde
på de halvglödande järnbitarna, som deras män
burit ut i tänger, som svedde deras händer så*
riga. Och vi sågo fångarnas barn leka mellan
de varma järnen.
Vi frågade kaptenen vad det var för fångar,
som arbetade här.
Han stirrade först på oss. Så mumlade han
och ruskade på huvudet.
— Det är icke fångar. Det är arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
