Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 2. Anti och Pecka på färd till Sverige - 3. Första storjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA STORJAGTEN. 59
| Så lägo de vid elden och pratade, då Pecka sade, att
han trodde de ej vore långt från Örjan och de andra, ja
kanske före dem! Vid denna tanke blefvo gossarne tve-
— hågsna, om de skulle påskynda sin färd till Malmberget så
— hastigt som de gjort hittills. Hvad skulle de taga sig till
der, om ej de äldre hunnit dit? Saken var betänklig, men
man måste fortsätta kosan för att få visshet.
3. Första storjagten.
Så vandrade de en dag då Racki började draga i ban
det och visa sig orolig. Det var klart, att hunden kände
at ägt villebråd; detta förstodo våra skogsströfvare
( fe nmyyeket väl. De läto hunden gå som han ville och följde
| honom troget. Efter em kort marsch kommo de till kanten
at em ofantlig mosse och upptäckte der em död och sönder-
biten elg. Spåren i mossen förrådde gerningsmannen. För
de med skogen förtrogna ynglingarne var ej svårt förstå, att
en björn slagit eleen dagen förut. och äfven att ham, efter
det bastant mål han tagit sig, icke kunde vara långt borta.
De drogo sig ett stycke från elgkadavret och rädgjorde, om
de skulle afkoppla bunden och låta honom uppsöka björnen
för att sedan söka få skjuta honom, eller om de under föl
jände matt skulle dölja sig i närheten för att afvakta björ-
nen, då han skulle komma för att äta af återstoden af elgen.
| Efter något betänkande funno de det senare sättet vara
| — säkrare, ty kom björnen icke, kunde de ju sedan med hundens
— tillbjelp finna honom.
— Faran af att anoripa björnen toes ieke i betänkande,
och hvad Peckr angick, hade ham varit med sin far vid
Eknade tillfällen Klokhetem bjöd dem nu att draga sie
ER tr vat: sfonktn aftonen eller satten, dä björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
