Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 12. En björnjagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BJÖRNJAGT. 105
hade befriat sig äfven från detta, hvarpå han drog sig så
långt in, att han icke syntes.
Finnarpe stodo bestörta och stirrade på hvarandra. En
sådan utgång af striden bade de ej väntat sig. Länge blefvo
de dock ej overksamma. Deras första åtgärd blef att tränga
stockarne längre in. Sedan detta var gjordt, kröp Örjan in
och makade till sig den afbrutna spjutspetsen, som han
lemnade till Hejki med begäran att han skulle sätta på ett
nytt skaft och spänta pertor till ett bloss. Med bössan i
hand ville han under tiden hålla vakt. »Raska dig, Hejki!
sade han med större ifver än han eljes brukade visa; »det
kan hända, att han ligger derinne och ’samkar sinne” (retar
upp sig sjelf) och kommer ut; det vore nog bra, om du
vore här då.»
Hejki var snart tillbaka med så väl det reparerade
spjutet som blosset. Under tiden hade björnen icke låtit
höra af sig. »Hugg en lång stång, Hejki!» sade Örjan.
Då stången var färdig, klöfs den i smaländan, hvarpå en
sticka insattes i klykan och antändes. »Stick in henne,
Hejki, så tänker jag nog han blir arg och kommer ut,»
sade Örjan. BStången stacks in, och pertan upplyste bergs-
hålan tydligt nog, men ingen björn hvarken syntes eller
hördes. »Jaså,» sade Örjan, »han är af det spaka (fega)
slaget; vänta du!» Dermed stötte han omkull de som stäng-
sel anbragta stockarne och kröp in i gången med blosset i
ena och bössan i andra handen.
Det blef tyst en stund derinne, tills Hejki frågade:
»Ser du honom?» — »Vet icke säkert. Stick stången till
mig, Hejki!» Så blef tyst en stund igen, men strax derpå
röt björnen, och så small Örjans bössa. Ytterligare röt
björnen ett kort tag, och så kom Örjan ut med fart, grep
spjutet och sade till Hejki: »Passa nu pål!»
Färdiga att stöta spjuten i björnen stodo finnarne en
lång stund, utan att han hördes af. »Han har nog fått
hvad han skulle hafva,» sade Örjan. »Då jag petade på
honom med stången, bet han i den, och då lade jag bössan
utefter stången och fyrade af. Tänd blosset igen, Hejki!
Jag vill in och se hur det är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
