Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 27. Striden i Slagtardalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
I daggryningen, hördes någon med tysta och smygande
steg närma sig platsen. Det var en halfvuxen gosse. Han
stod blek och darrande och stirrade på liken af de slagne,
då en hand helt sakta lades på hans axel, och Pecka till-
talade honom. Den uppskrämde gossen repade mod då han
hörde Pecka säga: »Frukta icke; vi äro vänner! Hör du
till de slagne finnarne?» — »Ja; men låt oss gå härifrån;
det finnes ännu lefvande finnar. Jag vill föra eder till dem.
De ha sändt mig hit för att se efter om svenskarne åter-
kommit.»
Så ljöd en hvissling och Peckas kamrater framträdde.
Sedan de fått kännedom om hvad gossen sagt, följde de
honom. Gossen gick med hastiga steg och inträngde snart
i ett tätt snår, som slutade med ett vindfälle. Stormen
hade här kullkastat träden så att de fallit öfver hvarandra
och bildade ett nästan ogenomträngligt stängsel. Mindre
träd hade vuxit upp derutur, och i detta kaos af träd, bu-
skar och grenar, hade de öfverlefvande finnarne tagit sin
tillfygt. Då gossen jemte männen ankommit till vindfället,
bad han dem stanna och vänta, under det han sjelf kry-
pande försvann in uti det.
Snart sågo de väntande karlarne huru kvistar och små-
buskar sakta rörde sig och ett par beväpnade män fram-
trädde. För dessa omtalade de nu hvad de visste om den
olycka som drabbat finnarne, samt hvar de skulle återfinna
den återeröfrade boskapen. Finnarne å sin sida omtalade, att
de varit frånvarande och återvändt först efter följande afton,
då en af deras kvinnor underrättat dem om svenskarnes
angrepp och finnarnes fall samt fört dem till vindfället,
der de öfverlefvande kvinnorna och barnen befunno sig.
De öfverlefvande voro få, ty en del barn hade svenskarne
kastat i sjön. Så lydde männens berättelse. Hvad skulle
de nu taga sig till?
Pecka sade dem nu, att de hade intet att frukta af
svenskarne. De borde hopsamla kreaturen, begrafva liken
och undersöka om några lifsmedel undgått branden. Sedan
borde de kvarblifva i sitt gömsle tills Pecka och hans kam-
rater kommo åter. »Vi måste följa efter svenskarne, för
att bistå de arma finnar de hafva i sinnet att förgöra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
