Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 28. Striden vid Viggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SR
STRIDEN VID VIGGEN. 205
dem så, att ingen kommer undan. Jag skyndar dit i för-
väg, men kommen snart, ty röken börjar tjockna. Håll
ögonen på bondhopen, och flyr någon af bönderna häråt,
så tag fatt honom. Ingen af dem får slippa härifrån.»
Så försvann Pecka, och under det han gick till den
sjelfvalda posten, hade han glädjen sammanträffa med Kic-
kelan och hans skyttar, hvilka intogo sina poster på de
ställen Pecka anvisade. Elden i pörtet grep icke hastigt
omkring sig. Man hade god tid att å ömse sidor utföra sina
planer. Vedalajnen hade inträffat med sina skyttar hos
Kickelan innan röken ansågs tjock nog att dölja bönderna.
Slutligen föll takstocken, och nu bolmade rök och gnistor
upp och skymde en stor del af sveden.
Nu kommo bönderna stormande nedåt skogen. Man
hörde bösslåsens knäppningar, och så skott på skott. En-
dast en bonde flög fram emot skyttelinien, och som en blixt
var han dold af träd och buskar. De öfriga af bönderna
voro antingen fallna eller hade stannat. De som hade gevär
afsköto dem emot de nu anstormande finnarne. Striden
varade icke länge. Stundens upphetsning och raseri lem-
nade ingen svensk vid lif. Sårade dödades utan förbar-
mande, och så småningom samlades alla finnarne omkring
de fallne. Man började granska, hvilka af finnarne sakna-
des. Pecka och Kickelan voro ibland dem. Man var tröst-
lös öfver denna förlust, och alla skyndade att uppsöka dem i
skogen, då Vedalajnen ropade: »Söken icke, ni finna dem
ej. Sågo ni ej den der mannen som lopp genom skytte-
kedjan? De äro efter honom. Varen tröst, ingen bonde skall
se dagen. Så var nordfinnarnes mening, och det är troligt
att så sker. Jag känner de unga männen. Läåtom oss gå
upp och släcka elden.»
Några timmar derefter voro finnarne församlade om-
kring sina döda. Pecka och hans kamrat voro nu åter hos
de sina. Finnarnes förlust var icke obetydlig, ty vid sista
sammandrabbningen hade bönderna kämpat för lifvet. Man
ordade om framtiden, och det beslöts, att unga män skulle
posteras så, att de kunde observera hvad dalbykarlarne
kunde företaga. Samlades bönderna, skulle alla finnar var-
nas, budkaflar och vårdeldar skulle underrätta dem, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
