Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 31. Den fredlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
»Jag är ej trött, Pecka, och behöfver ej hvila; jag vill
gå med dig ut!» — »Nå, som du vill; kom!» Derpå gingo
de till odlingen och arbetade till kvällen.
»Nila du,» sade Pecka följande dag, »Matts och jag gå
nu till Peckelans. Följ oss en bit på vägen, få vi språkas
vid. Vi måste taga båda bössorna med oss på färden. Du
skall derför följa oss till Afundsåsen och försöka få köpa
en af de bössor som finnarne der togo från norrmännen, ty
att lemna eder här utan skjutvapen går icke an. Kunde
vi få köpa två bössor af honom, vore det ännu bättre; men
går detta icke, får någon af er gå ned till Anti. Han gör
nog någon råd, ty bössor behöfva vi alla.»
Följande dag drogo karlarne jemte hundarne norrut.
Då de nalkades Afundsåsen, beslöts att Nila skulle gå ensam
fram för att köpa en bössa. »Se blott till att du får en
felfri,» sade Pecka, »och kan du få två, desto bättre. Här
har du penningar, Nila; vi vänta dig här.»
Nila återkom icke den dagen, och icke heller förrän
sent dagen derpå. Han medförde en bössa, men det hade
suttit härdt att få den af Afundsåsfinnen, och nästan alla
penningarne hade gått åt. Bössan var dyr, men bra.
»Ja, adjö då, Nila,» sade Pecka; »gör som du vill der-
hemma i Bjurberget; när jag återkommer, är ovisst. Blir
det icke före vintern, så gå ned till Kymmen och hör efter
hur det är med Anti, och tag för öfrigt reda på hur det
är med de finnar som du under vägen påträffar, och var
försiktig, om någon spörjer efter Matts.» — »Så länge som
till vintern blir du väl ej borta, Pecka?» — »Ja, hvem vet;
bryn eder ej om mig. Ställ med allt som vore det edert
eget. Jag kommer nog åter. Frid vare wmed dig, Nilal»
Pecka och Matts drogo mot norr, medan Nila, fördju-
pad i tankar, tog af åt söder. Han grubblade öfver hvad
Pecka hade för planer.
Då Pecka och Matts marscherat en stund, sade den
förre, att han trodde det vore bäst, om de under vandrin-
gen undveke att visa sig hos de andra finnarne, och som
äfven Matts var af den tanken, gjorde de så.
Vid framkomsten till Klarelfven frågade Pecka, om
Matts kunde simma. Nej, det kunde han icke. »Nå, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
