Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på dörren, och Æneas kommer med underrättelsen om den be*
slutade utväxlingen. Under tårar och bedyranden om ömsesidig
trohet måste de älskande till sist skiljas, och Cressida föres af
Diomedes till det grekiska lägret.
Hennes mottagande i detta är onekligen egendomligt. Först
kysser Nestor henne, sedan Achilles och så alla de öfriga stor*
männen. Detta förefaller dock oss mera besynnerligt, än det
föreföll Shakspere’s tid. I ett bref af 1499 skrifver den lärde
Erasmus från England: »Dessutom finnes här ett bruk, som
icke nog kan rekommenderas. Hvart man kommer, mottages
man med kyssar af alla; när man tar afsked, sker det med kys*
sar; när man kommer tillbaka, upprepas kyssarna — in summa:
hvart man än tar vägen, är det ett enda kyssande.» Detsamma
berättar Kiechel i sin resebeskrifning: »När en utländing eller
inföding, i en affär eller såsom gäst, begifver sig till en borgares
hus, mottages han af husets herre, frun och dottern, och då han
välkomnas af dem, har han rätt att taga dem om halsen och
kyssa dem, hvilket är landets sed, och om någon underlåter att
göra det, betraktas det såsom en ohöflighet eller brist på upp*
fostran å hans sida.» Först på 1600*talet tyckes detta älskvärda
bruk hafva upphört, ty härtigen af Braunschweig fick 1625 au*
diens hos härtiginnan af Richmond under villkor, att han ej
skulle kyssa henne, men välvilligt nog tillät man honom att kyssa
alla hofdamerna, och enligt härtigens dagbok gjorde han detta
flera gånger, så att han höll på därmed i en kvarts timme.
Cressidas sätt att hälsa på de grekiska höfdingarna får således
blott betraktas såsom en engelsk »gammal god sed», men hon
tillämpar den med ett för en tröstlös älskarinna väl stort intresse,
och konversationen, när hon aflägsnat sig, visar också det intryck
hon gjort:
Nestor: Det var en liflig kvinna!
Ulysses: Fy, den slynan!
Hos henne tala öga, kind och läpp,
Ja, själfva foten. Vällust tittar fram
Hos hvarje hennes lem och rörelse.
I det grekiska lägret råkar hon ut för Diomedes — icke nå*
gon oförsökt, naiv yngling som Troilus, utan en van förförare,
som uppskattar både Cressidas kroppsliga företräden och halten
af hennes trohet. Han suckar och ber icke såsom Troilus, men
vinner Cressida genom sin kalla öfverlägsenhet. Då Troilus
— 26 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
