Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksdaler, halfriksdaler och markstycken kunde de inte så hastigt slå låta”; och
obestridligt är, att mynt år 1635 slogs i Göteborg.
Engelsmännen i staden hade i början af år 1635 öfverenskommit att bilda ett s. k.
kompani eller, som det hette på den tidens språk, begärt att få upprätta en engelsk
stapel. Detta bevis på företagsamhet mottogs med välvilja af regeringen, som föreslog, att
tullen interimsvis skulle bestämmas till endast 4 procent af ingående varor. Clas
Fleming trodde visserligen, att ”juten (= danskarne) mycket skulle grina öfver detta
försök och lägga sig däremot och spärrat, så mycket han kan”, men regeringen fortsatte
un-derhandlingai*na och emottog den 13 augusti engelsmännens fullmäktige i närvaro af
räntmästaren Marten Wewitzer Rosenstierna, hvarvid bl. a. lämnades följande
medgif-vanden:
Göteborgsmynt frati Carl IX. Efter original i Göteborgs museum.
1. En engelsman fick närvara vid alla tullförhandlingar rörande engelska varor.
2. Tullen, som bestämts till 4 %, nedsattes för de två första åren till 3 % af ingående
varor, men skulle för exporterade varor utgå efter taxan. I accis för engelskt öl, som
förtärdes i deras egna hem, skulle engelsmännen betala 4 %, men annars efter taxan. I
fråga om järnhandeln hade kompanidelägarne själfva beslutat att ”ackommodera och
lämpa sig efter magistratens goda och billiga disposition”.
3. Kompaniet ålades att uppföra ett kompanihus ”med hvad mera behöfves”.
4. Engelsmännen själfve (och ej tullnären) skulle få angifva och taxera sitt importgods
och sedermera betala tullen i riksdaler specie — ej i kopparpängar.
5. Regeringen medgaf gäst att handla med gäst i så måtto, att utlänningar fingo handla
med kompaniet, ”eftersom de engelske trakta att inrätta en stapel af allehanda varor
fjärran efter”. Dessutom finge kompaniet handla med ridderskapet och med staden
Göteborg (dock endast i gross och styckevis), men icke med uppstäderna.
6. I händelse af konkurs skulle för engelsmännen gälla samma föreskrifter, som enligt
privilegierna tillkommo göteborgare.
7. Å torget fingo de köpa hvad dit fördes, ved eller viktualiepersedlar, liksom om de
vore borgare i staden.
Men det var icke nog med dessa sannerligen storartade förmåner, utan regeringen
beslutade dessutom, — sedan riksdrotsen Gabriel Oxenstierna uppläst en längd, i hvilken
antecknats en ”stor hop” skepp, anlända från England under sommaren, hvaraf
framgick, att kompaniet vore ”mäktigt profiteligt” för kronan, —• att till magistraten i
Göteborg afsända ett ”strängt bref, att de meliori modo villfara engelsmännen i alla skäliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
