Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
I-IJALMAR SÖDERBERG
på samma gång med något helt nytt och personligt
i anslag och ton. Men först med "Legender och
visor" blev han den, som han var och är, och man
kan naturligtvis blott underskriva Söderhjelms
mening att han i sin skönlitterära alstring ojämförligt
nådde högst som lyriker. Även om han senare,
huvudsakligen med "Rococonoveller", vann ett namn
som en av våra goda — man kan tryggt säga: en
av våra bästa — novellister, var hans område som
sådan dock starkt begränsat, och det moderna livet
lyckades det honom aldrig att fånga i prosadiktning
såsom han gärna hade velat. Men som poet intar
han ett oförgängligt rum om än i viss mån avskilt
från den stora populariteten. Det har glatt mig att
här — i Söderhjelms bok — äntligen se full
rättvisa gjord åt de starkaste och djupaste ingivelserna
i samlingen "Dikter" (1901), och jag kan inte neka
mig nöjet att särskilt och med varmt instämmande
citera vad Söderhjelm säger om den underbara
dikten "Alexander under solens och månens träd",
som allt sedan jag för så många år sedan först läste
den har hört till mina allra käraste i svensk poesi:
"En stor poetisk syn är denna dikt, en yttre såväl
som inre, och mig har det alltid tyckts, som om den
kommer, bland några andra, att stå som vittnesbörd
på huru Levertins lyrik understundom beträtt
diktens allra heligaste, dit blott de gudabenådade nå.
–-Ur legendens fåordiga berättelse skapar
fantasien ett mystiskt landskap, där de underbara
träden höja sig, och med en åskådlighet som på
en tavla se vi konungen lyssna till deras språk, tank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
