Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
163
Det är detta stora räkneproblem, som han i
hufvudet upplöser under det han lutar sig mot
spaden.
”Husbonden’ har mistat häst och vagn! Hus-
bonden måste hvar dag punga ut med kostpengar!
Jag har fritt husrum, altid arbete för högsta lön,
och jag är slaf med beröm! Det är måhända mer
> än min son blifver!”
På promenaden straxt bredvid rullar en liten
lätt gigg; en rik Fransman om några och trettio år
kör sjell. Han har förr varit i Rom, det är åtta
år sedan; nu reser han med sin unga hustru om-
kring i verldsstaden; de hafva just i dag sett en
vacker qvinnostaty af Canova och beundrat den,
och Fransmannen kände dessa skönhetsformer, som
| nu äro odödliga i marmorn, men han talade icke
om det. Den sköna Giuditta är stoft; hennes son
är den andra gossen i kortspelet; han sveper sig
in i sin stora pjalt, liksom: fadren sveper sig in i
sin rika mantel, under det ban i flygande fart jagar
öfver promenaden.
Den tredje lille med hatt och med väst, ja
hvar få vi reda på hans föräldrar? — dock vi äro
på spåret. — Under träden på promenaden står
en krokryggig gumma med sitt fyrfat på armen,
och beder om litet i Madonnans namn! Hon kan
icke vara gossens farmor eller mormor, än mindre
| hans moder; nej, men hon är den enda, som kan
| berätta oss litet om honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
