Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, nit och framgång, så att kyrkans politiska betydelse
inom vårt samhälle, blef under hans tid större än den
på länge varit förr. Hans starka religiösa tro och
ovanligt grundliga bildning satte honom i stånd, att med
djupare insigt än menniskor i allmänhet bedömma värdet
af Carl Johans historiska betydelse, och han hade
derigenom för sin personliga tillgifv enhet för konungen en
verklig och genomgripande öfvertygelses säkra grund.
Han hade en fast tro, att det goda slutligen skall segra
icke blott inom menskligheten i allmänhet, utan äfven
hos oss, att omsider sanning skall segra öfver lögn,
vishet öfver fåvett, nit öfver illvilja, lydnad öfver
sturskhet och verklig heder öfver smädelse, och det var
genom denna tro, som han så djupt sympathiserade med
den Store Konungen, och var värdig, att stå vid Hans
sida, såsom den främste vårdaren af samhällets djupaste,
mägtigaste och heligaste grundkraft.
Landshöfdingen Lorichs innehade under Carl Johans
regering äfven ett högt och vigtigt embete. Han var i
mer än trettio år Dalarnes höfding och således i
konungens namn vårdare af den provins, der allmogen mer
än annorstädes bibehåller det Svenska folkets urgamla
character i seder och lefnadssätt. Han förvärfvade der,
i ovanlig grad, förtroende, högaktning och kärlek, och
dessa yttrade sig allmänt och högtidligt först då han
afträdde ifrån sin befattning, och sedan måhända ännu
djupare, ehuru, såsom det egnar den verkliga sorgen,
mindre öppet och allmänt, då han snart derefter lernnade
det jordiska. Hans kärleksfulla vördnad för Carl Johan
var stark, och detta i ovanlig grad. Det berättas om
honom, att han mer än en gång skall hafva yttrat, det
han tyckte att verlden var tom efter Konungens bortgång,
i synnerhet då han icke träffade någon själsfrände, till
hvilken han öppet och förtroligt kunde om Honom yttra
sina tankar. Öfver den usla smädelse, som icke en
gång vid den Store Mannens graf hade vett att tystna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
