Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har ära alltnog, och det flammande guld, det
lump na, föraktar min själ."
Det är först i sednare tider, först i våra egna
dagar, som Sverige framträdt i historien med fullständig
trohet emot den befrielsens princip, hvilken enligt de
nyss anförda orden utgör det väsendtliga uti dess
folks-character. Det förtryck, som under det första tidskiftet
af det nuvarande seklet, hade utbredt sig öfver den
Europeiska continenten och hotade med en alltmer och
hastigt stigande tillvext, var så håidt och ensidigt
sjelfviskt, att väl sällan civilisationen varit af något denned
jemförligt genomgripen. I den väldiga strid, i hvilken
de förtryckta och hotade folken deremot uppträdde till
sin befrielse, deltog Sverige och, till trots af alla de
vedersakare, som ined smädelse förneka det, hafva vi
rätt att påstå, det detta deltagande hufvudsakligen bidrog
både till sammanhållande af de gemensamt kämpande
folkskrafterna och till beredande af stridens lyckliga
utgång. Vi befriade äfven vår fosterbroder, och denna
befrielse är den enda i sin art, som då ägde rum och
som utgjorde en verklig, ehuru blott partiell, uppfyllelse
af folkens då temligen allmänt yttrade önskan. Det var
dock icke vi som gjorde allt detta, utan nästan ensamt
Han, som handlade i vårt namn, och öppnade en ny,
väl förr icke beträdd politisk bana för vår framtida
verksamhet, men som troligen närmare öfverensstämmer med
den djupaste principen i vår nationala character och
bestämmelse, än de, hvilka vi hittills följt. En skald
yttrade då, att han var
"Den skönsta gåfva Södern gifvit Norden"
och detta kan väl i yttre mening vara sannt, men det
var dock icke Södern som gaf oss Honom, utan skänken
korn ifrån alla goda gåfvors Gifvare sjelf, oss till ett
tecken att vi ännu äro föremål för Hans vårdande
försyn och hafva ett mål oss förelagdt, som ingår i planen
af Hans heliga verldsordning. Derföre vandre vi årligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
